Om att inte gapa hos tandläkaren

Suck. blev som jag befarade. Moa var jätteglad så länge vi bara var i väntrummet hos tandläkaren. Så fort de ropade upp hennes namn började hon gråta. Följde motsträvigt med in i undersökningsrummet. Fick sitta i mitt knä medan jag svarade på tandsköterskans frågor om glass, saft och kakvanor. Vad är det för frågor egentligen? Visst jag kan förstå att det kan vara bra att ta upp sånt för diskussion, men vet inte alla föräldrar om att sånt inte är bra? Hur ofta fått ditt barn glass eller fika? - Någon gång i veckan ljög jag för att det är svaret hon vill ha. Förstår inte meningen med frågor som de flesta föräldrar ändå inte kommer att svara ärligt på. Blir ju bara ett spel för galleri! Eller det kanske bara är jag som inte vill bli uppläxad av en surig tant som inte vet ett dugg om varken mitt barn eller våra matvanor hemma.

Jag tycker verkligen inte om henne! Tandsköterskan! Har aldrig gjort det. Tycker hon har varit hemsk sedan första gången vi fick träffa henne när Moa fyllde 1 år och fortfarande var tandlös. När Moa var två försökte hon bända upp munnen på henne med tandborsten för att Moa inte ville gapa. Christian blev så arg så han visste inte vart han skulle ta vägen. Hon fick i alla fall borsta hennes tänder idag med en tandborste, men peta på dem med den där kroken och räkna dem fick hon inte. Ibland undrar jag om denna männsika överhuvudtaget har någon utbildning i att möta barn. För alla andras treåringar går väll inte bara dit och gapar större än ett trött lejon på savannen och tycker att det är fantastiskt roligt!? Jag hade världens bästa tandläkare när jag var liten. Allas våran Anders som på något sätt fick oss alla barn att älska honom! Tandläkare föresten- när får barnen nu för tiden träffa en riktigt tandläkare?

Nu har jag en sjönsjungande glad tjej vid köksbordet som frenetiskt gapar och räknar sina tänder med allt som går att peta med!