måndag 3 november 2008

När det förflutna hälsar på

Hemma igen. Barnen har haft höstlov så Christian tog en veckas semester. Vi åkte till min barndoms hemstad. Träffat vänner som jag inte träffat på flera år. Var skönt att få se dem som var en så stor och viktig del av mitt liv förut.

Tiden har gått så fort. Återkommer ofta till det att tiden verkar rusa iväg utan att jag hinner med. Att åka "hem" bär på blandade känslor. Visst fanns det mycket där som var bra som gör mig glad att tänka på. Men i skuggan kommer känslan av kyla tillbaka. Platser som jag ser och besöker gör minnena mer åtkomliga samtidigt som de känns overkliga. Svårt att ta till mig det liv som jag en gång hade, vill aldrig tillbaka till det. Jag fann lyckan. Den sanna lyckan och jag kan i ärlighetens namn säga att jag inte trodde att sådan lycka fanns att uppbringa.

Älskade ni som fanns där när jag var vilse. I hjärtat bär jag alltid med mig en tacksamhetsskuld till er. Ni trodde på mig när jag själv inte gjorde det. Gav mig den uppmärksamhet och den uns av trygghet som jag behövde. Ifrågasatte mina val och satte hårt mot hårt. Ni räddade livet på mig. Jag kommer alltid alltid att vara tacksam för det. Det är ni som driver mig i mångt och mycket. Jag har lärt mig betydelsen av att finnas till för andra. Att små små ord, blickar, kramar...kan betyda så mycket för den som verkligen behöver det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar