måndag 20 mars 2017

Du berikar min värld


När andningen blir tung och de små snarkningarna träder fram, når värmen ifrån din avslappnade kropp rakt in i mitt hjärta. Små skratt och ögon som möts sekunderna innan sömnen infaller skapar band starkare än livet. Just nu är vi ditt allt. Din tröst. Din trygga hamn att återvända till. Du sprider sådan glädje även i stunder när livet går tungt. Dina nyfikna ögon bakom ett soffbord blir lätt till en tittutlek som engagerar.

Snart lilla vän har vi fått ha dig ett helt år. Svårt att föreställa mig hur livet hade sett ut om allt var annorlunda. Att galna beslut i omvärldens ögon kan berika hela vår värld.

Milo- Du är lycka och jag älskar Dig!

Och så kom livet i mellan

Ibland är livet så intensivt. Det är svårt att hinna med allt som måste göras. Därför blir det som borde göras och det jag vill göra något som får vänta. Kloka människor säger att allting har sin tid. Kanske är det så, eller är det bara något vi säger för att försöka trösta eller förstå det som vi inte vill förstå?

Ibland tystnar bloggen. Inte för att lusten att skriva försvinner, utanför att en del saker i livet inte ska delas på en blogg. När mina ord tystnar...kanske är det då som ni ska ge mig en extra kram eller sända några varma ord. För det är då, jag förmodligen kommer att behöva dem som mest.

På ett sätt var det lättare att skriva om livet när barnen var små. Nu är de individer med integritet som är helig. Mycket i livet handlar om dem. Orden får då formuleras på andra ställen.

Att vara hemma med barnen är fantastiskt och hade jag inte ett inneboende förstånd kanske jag skulle följa Melvins råd om att skaffa ett barn om året. För det är här livets värde bor. Jag har en karriär. En plats som slår alla arbeten i världen. Att vara mamma.

Våren kommer nu. Knackar på dörren. Spanar in mot skogen på morgonpromenaden efter de snövita blommorna som varje år sprider kärlek inuti mig. Förr om åren spred de sorg. Saknad. Nu för tiden längtar jag efter dem. De visar sommaren vägen till liv.






onsdag 11 januari 2017

Jag ser mig i spegeln


Jag ser mig i spegeln.

Ser någon som tittar tillbaka.
En mogen blick med djup och tacksamhet möter min.
Fina linjer som årsringar vittnar om år som varit.
Jag är här.
Nu.
Jag älskar, upplever, lever.
Ser mina barn växa. Ta nya steg i livet.
Lycklig över att bara få vara.
Vill kunna sudda bort sjukdomar.
Ge liv till de som har alldeles för mycket kvar att leva för.
Allting har en början och ett slut.
Inget är oss givet.
Lever.
Är frisk.
Ser mig i spegeln.
Ikväll förbannar jag inte överflödiga volanger runt midjan.
Min kropp är frisk.
Inte perfekt men det spelar ingen roll.
Den är frisk!