torsdag 29 oktober 2009

Tenta fredag!

Torsdag. I morgon är det domme fredag. Tenta. Ser fram emot det, och hoppas på att snart få mitt liv tillbaka. Just nu känns det dock lite tungt. Vill så gärna klara det. Mitt liv tillåter just nu inga omtentor. Tiden finns inte. Hinns inte med. Ändå vet jag att jag inte kan göra mer än mitt bästa. Hoppas bara att det räcker.

Har en klump i magen som jag hoppas flyttar ut i morgon eftermiddag.

Att plugga med familj och barn. Visst går det. Varför skulle det inte göra det? Men helt enkelt är det inte. Sitter på skolan nu. Tar en liten paus, funderar på att åka hem. Saknar min familj. Saknar att ha ett liv!

lördag 24 oktober 2009

Himlen har fått ännu en liten ängel

Har en tid följt en liten cancersjuk kille som heter Elton på hans mammas blogg. Klivit in och med tanken försökt att spegla deras värld. Orden har nått fram, men bara så långt som jag tillåtit dem att komma. En del människors livsöden gör ont att ta del av, samtidigt som det är en gåva som lär oss andra om livet.

Läste idag på hans mammas blogg http://jenni80.bloggsida.se/. att lille Elton somnade in i morse. 2 år och 3 månader gammal. Trots att jag inte har en aning om vilka dessa människor är, så är tårarna ändå nära.

Barn får inte dö. I min värld får inte barn dö. Ändå gör dom det.

Tittar till mina barn en gång extra där de ligger i sina sängar och sover. Så tacksam, så oerhört tacksam att jag får vara en del av deras liv.

onsdag 21 oktober 2009

Vart kan man köpa tid?

Vill så mycket. Tiden fins inte. Tentan kommer närmare och familjelivet blir lidande. Väntar på den stora ahaupplevelsen, då all kunskap plötsligt bara ska fasta där inne i huvudet. Just nu känns det långt borta.

Hoppas på en levande blogg snart igen. Tills dess hoppas jag ni väntar.

tisdag 13 oktober 2009

God morgon världen

Lika chockartat varje år. Den första snön. Inte tänkte jag att den skulle komma redan. En snabb glutt ut genom fönstret, och jag skriker -MOA DET SNÖAR!

Båda flög vi ur sängen. Moa för att snö är fantastiskt spännande, och jag som i vild panik var tvungen att rota fram vinterkläder, varma vantar och andra skor. Trots att det töat idag så har vi faktiskt fortfarande vitt på marken.


Morgonbild


Redo för dagis


Snö är kul

tisdag 6 oktober 2009

Om att vara sjukhusrädd

Det här med barn och rädsla. Visst är det så att man vill skydda barnen så långt det bara går. Linda in dem i bomull så att de aldrig ska behöva vara rädda för något? Men så ser ju inte livet ut. Rädsla är väll i viss grad sunt, men när rädslan för något går över styr, och gör livet jobbigt för dem, så visst är det vår skyldighet att hjälpa dem att hantera den?



Moa och dockan Klara ( Klara som klarar allt)

Som ni vet så är ju Moa rädd för sjukhusbesök, för doktorer och sjuksköterskor, eller rättare sagt hon är inte rädd för dem utan för det som de ska göra med henne. Lekterapin har hjälpt något enormt. Skapat vägar och möjligheter för henne som nästan är för bra för att vara sanna. Gjorde sådana framsteg under våren att våra föräldrahjärtan tog glädjeskutt.

Det är lätt att glömma hur det var. I och med at rädslan minskade så antar jag att våra åtgärder för att underlätta för henne också gjorde det.

I fredags var vi till barnmottagningen. Vi misstänker att hon kanske är allergisk mot pälsdjur då hon reagerat på grannens marsvin. Trodde någonstans att pricktestet skulle gå enkelt, men Moa total vägrade och var så ledsen att vi bara inte kunde genomföra det. De fick måla på armen, droppa kattdroppe på huden men när de tog fram den lilla metallpiggen som man ska trycka till med i huden så brast det för henne. Stackars lilla vän. Om hon bara kunde förstå att det inte ens kommer att göra ont.

Vi stannade kvar en stund och hon lekte lite med sköterskorna där. Hon är lovad att komma tillbaka igen nu på fredag men utan att behöva göra testet. I stället har de lovat henne att få ha sjukhuskläder och få göra pricktest på en av de som jobbar där vilket hon ser fram emot.

Moa blev snabbt vän med sjuksköterskan Madelene när hon lovade att inte röra henne.

Efter besöket på barnmottagningen blev det MC Donalds och sedan lekterapin. Belöningar är vi generösa med, och är det något som får Moa fullständigt lycklig så är det att få åka till lekterapin på sjukhuset.

Moa målar en liten gunghäst

Plåster hjälper mot det mesta

Till er som har sjukhusrädda barn. Stå på er och kräv att få hjälp, för det finns helt underbara team där ute som faktiskt jobabr med just det- det gäller bara att få komma intill!

söndag 4 oktober 2009

Lilla Liten är äntligen här

Vissa människor berör än på ett sätt som andra inte kommer i närheten av. Trots ett avstånd och trots att det gått många många år sedan vi levde i närheten av varandras liv, så har hon en speciell plats hos mig som nog för alltid kommer att finnas där.

Ännu en liten ängel har fått ett syskon. Lilla liten har äntligen fått komma i sina föräldrars älskande famnar!

En liten flicka - ett stort grattis och många många kramar Sandra och Niclas. Det är er tur att få vara lyckliga nu.

Läs gärna Sandras blogg: lillaangelyne@blogspot.com

fredag 2 oktober 2009

En söndag på djurparken


Familjen Fransson har precis kommit till Borås djurpark

Moa sprang runt som en yr höna bland alla djuren som hon så gärna ville klappa.


Melvin höll sig vaken hela dagen


Korv- känns som om det börjar bli ett ganska vanligt inslag i vår mathållning


Melviv och Pappa

Slutsats: Förutom elefanterna så var


lekparken roligast!

När tentabesked är glädjebesked!

Tentan gick jättebra!
I vår skola så har vi ett betygsystem som är A-E där räknas som godkänt. Jag fick ett B! Så himlans skönt med en sådan positiv start!