tag:blogger.com,1999:blog-17758249908942964122024-03-14T15:21:52.607+01:00Så länge livet räcker tillVisst kan livet förändras. Bli som man en gång bara drömde om. Någon sa en gång: "Livet kan vara krokigt men aldrig utan mening". Bestämt mig för att dessa ord ska få kanta mina tankar och min syn på det som sker i mitt och andras liv.
Jag är mamma till tre underbara barn och fru till en helt fantastisk man som verkligen förändrat både mig och mitt liv. Att älskas och att vara älskad måste vara målet med att leva.
Så länge livet räcker till...så finns jag här...älskadebarnhttp://www.blogger.com/profile/02565658087831379115noreply@blogger.comBlogger460125tag:blogger.com,1999:blog-1775824990894296412.post-66140137244558248312019-01-01T00:37:00.000+01:002019-01-01T00:55:08.770+01:00I natt är inget omöjligt<div style="text-align: left;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQlupkh_eaWTHWehP5DEQgL204dAWJHNTuScymLiAvOweOhyphenhyphenTb3xUKtHgO-l-91m7cVN88oRhZw1wJSPuKy9qU5fCMm_5z3ZPrCgRS-h_soH0OTMHxxhkhPr4SePMcStBz2zX2F3ReC0o/s1600/20171230_120143.jpg" imageanchor="1" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; clear: left; color: #0066cc; float: left; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em; orphans: 2; text-align: center; text-decoration: underline; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQlupkh_eaWTHWehP5DEQgL204dAWJHNTuScymLiAvOweOhyphenhyphenTb3xUKtHgO-l-91m7cVN88oRhZw1wJSPuKy9qU5fCMm_5z3ZPrCgRS-h_soH0OTMHxxhkhPr4SePMcStBz2zX2F3ReC0o/s320/20171230_120143.jpg" width="240" /></a>Ett nytt år.</div>
<div style="text-align: left;">
En ny början. </div>
<div style="text-align: left;">
Ett vitt ark, en ny skrivbok.</div>
<div style="text-align: left;">
Allt som varit tillhör det förflutna. </div>
<div style="text-align: left;">
Våra fel och brister är oss förlåtna. </div>
<div style="text-align: left;">
Framför oss ligger hela världen. </div>
<div style="text-align: left;">
Alla drömmar dröms igen.</div>
<div style="text-align: left;">
I natt är inget omöjlig.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
</div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<br />älskadebarnhttp://www.blogger.com/profile/02565658087831379115noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1775824990894296412.post-90140758119783622332018-08-09T23:04:00.000+02:002018-08-09T23:52:05.910+02:00Utan dig skulle jag inte kunna leva <div style="text-align: justify;">
Innan ett av mina barn somnade ikväll plingade det till i min mobiltelefon. "Älskar dig. Utan dig skulle jag inte kunna leva". Mitt mammahjärta svämmar över av kärlek till mina barn. Att få bli mamma är den finaste gåvan jag någonsin fått men också den gåva som är absolut svårast att förvalta på rätt sätt. Råden är många, liksom omvärldens åsikter. Oavsett så gör jag mitt bästa och jag tänker att detta lilla sms skapat av ett trött barn är kvitto nog på att det räcker. </div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijlKVG2FurX5DiBWZXGGbMRMtXKfOCc9axwElCKqRF1OOPbvQVlCCHmDCeecAMxfPfi3sidLEKLFwafKeLTOsbkfPh68zDghu_-h1d2ewwVywsTCqXcT9FFKzm6eWSbUSRDoDmb6l3fFc/s1600/20180809_224713.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1229" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijlKVG2FurX5DiBWZXGGbMRMtXKfOCc9axwElCKqRF1OOPbvQVlCCHmDCeecAMxfPfi3sidLEKLFwafKeLTOsbkfPh68zDghu_-h1d2ewwVywsTCqXcT9FFKzm6eWSbUSRDoDmb6l3fFc/s320/20180809_224713.jpg" width="245" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFqoEk7du6vcOdthU1NqR4A4qjq6LfyBnqidgQH3MwFIIN7zSQVSVU2sYZxLZLkn81vOSs6JHCQ5m9u-AERpoEvXb0KhomlAbUoFHdxgixVtSieWBtj6KqOJP-wMuT6eZDwYnsO_fgU8U/s1600/20180703_233210.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1440" data-original-width="1080" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFqoEk7du6vcOdthU1NqR4A4qjq6LfyBnqidgQH3MwFIIN7zSQVSVU2sYZxLZLkn81vOSs6JHCQ5m9u-AERpoEvXb0KhomlAbUoFHdxgixVtSieWBtj6KqOJP-wMuT6eZDwYnsO_fgU8U/s320/20180703_233210.jpg" width="240" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqWftNz9x_zuW3tr6dxgJUo6wIQdX8zNt93C-m0oJUnlwqGo_EvyPmGLkBVLuA1SXEc-x0pY6cO9lpvF63QwpY7-bXE9KT_3xOnUC8uQYSQ_6oVNvSIUO3rnSUaU08nG3E4fgBDEABPlo/s1600/20180802_192325.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqWftNz9x_zuW3tr6dxgJUo6wIQdX8zNt93C-m0oJUnlwqGo_EvyPmGLkBVLuA1SXEc-x0pY6cO9lpvF63QwpY7-bXE9KT_3xOnUC8uQYSQ_6oVNvSIUO3rnSUaU08nG3E4fgBDEABPlo/s320/20180802_192325.jpg" width="240" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1Z4esNcEuDrUFQM83g-DMd9C9jYVAvMmxjBMc-hYpmYwm8PoHxRiDNcAy2_aes-z0oVQt9sU5_niD9mRI1pOb7hxXj2wGvne8AqrM4lOGIRAWl-mBkIIxFKrRMED0qILuVUQt-CRqr_g/s1600/20180809_225955.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1481" data-original-width="1600" height="296" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1Z4esNcEuDrUFQM83g-DMd9C9jYVAvMmxjBMc-hYpmYwm8PoHxRiDNcAy2_aes-z0oVQt9sU5_niD9mRI1pOb7hxXj2wGvne8AqrM4lOGIRAWl-mBkIIxFKrRMED0qILuVUQt-CRqr_g/s320/20180809_225955.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixZjr1B6ZRBzrPWJhHQmDFI-UWp6PJ7JOHzW4kVOLOGGucje8OFy8JHm_J8sRE6HKKpLm3_G0prgL7kpITAuOkTZH8Rkj3DrKbO75yBHnhAdCa6O1R0A-074tKHbKxIBLe4oH6Okf1GDE/s1600/20180809_225955.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a></div>
älskadebarnhttp://www.blogger.com/profile/02565658087831379115noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1775824990894296412.post-14212556828771111102018-08-09T22:06:00.002+02:002018-08-09T22:24:50.057+02:00Att resa på stormigt hav<div style="text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGq6gvggSQBMzEsWHogShAhBlj4KhDTOZXbbjI5DiBXcPYTN3DjoCRXtvCk7-LNtpMd8MylfGVhblL9JrutLWThnxeB2jHP9gsKJLPEb8RWIX7E977J68rO-Otgk1KgPmIPqYYxzkgkLk/s1600/20180809_220855.jpg" imageanchor="1" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; clear: left; color: #0066cc; float: left; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: underline; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="533" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGq6gvggSQBMzEsWHogShAhBlj4KhDTOZXbbjI5DiBXcPYTN3DjoCRXtvCk7-LNtpMd8MylfGVhblL9JrutLWThnxeB2jHP9gsKJLPEb8RWIX7E977J68rO-Otgk1KgPmIPqYYxzkgkLk/s640/20180809_220855.jpg" width="211" /></a>Sommarvindar som rört vid min frusna vinterkropp längre än någon ens vågat önska, fortsätter blåsa förbi mig. Vad jag behövde känna värme. Var nog inte ensam om det. Temperaturer långt över våra förväntningar av vad en sommar innebär. Lycka i glatt plaskande barn vid Vätterns långa strand och tomma glassfrysar i affären. En sommar som går till historien. Det är svårt att ta in att det stundom kommer att falla löv till marken som bäddas in till evig vila i snötäckt landskap. Lika svårt som att föreställa sig att det en vårmorgon återigen kommer att bli sommar.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Livet är föränderligt samtidigt som det många gånger känns som att stå och stampa vatten. Att vara i rörelse för att inte sjunka. Hålla näsan över vattenytan och hoppas att någon en dag ska slänga ut en livboj och dra en till land. Det är lätt att i de stormigaste vatten drabbas av panik. Att tänka att det bara inte går mer, men så planar vågorna plötsligt ut. Sträcker ner en fot och inser att vattnet inte var så djupt och att tårna faktiskt når botten. Jag tror att vi alla befunnit oss där ibland. I djupa skrämmande vatten utan land i sikte. Vad skulle hända om vi ibland lät oss sjunka ner under ytan? Kanske skulle vi drunkna, eller så skulle vi med rätt utrustning och sällskap sakta kunna börja utforska en helt ny värld. Kanske vackrare än något vi tidigare upplevt?</div>
<br />
<br />
<br />
<br />älskadebarnhttp://www.blogger.com/profile/02565658087831379115noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1775824990894296412.post-90225066315502237732018-01-24T21:02:00.001+01:002018-01-24T21:02:52.317+01:00Ett nystartat krig<div style="text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5Fvc8k6h9flggizs581TqCBaBKNMyXrT76mLyk24gaB9IgBPGJZWkQkmHRbR3KBs-PmTppO4SiR02GILUKIm1jsNu8t6cC5RxrUIEGnmGfw4j6YQWG2FTjE71GkPsOjMyiqRmIwovO78/s1600/20180124_204851.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="842" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5Fvc8k6h9flggizs581TqCBaBKNMyXrT76mLyk24gaB9IgBPGJZWkQkmHRbR3KBs-PmTppO4SiR02GILUKIm1jsNu8t6cC5RxrUIEGnmGfw4j6YQWG2FTjE71GkPsOjMyiqRmIwovO78/s320/20180124_204851.jpg" width="168" /></a>Kanske att penicillinen har börjat bita. Tröttheten och mattheten tillsammans med en eländig hosta förgyller inte min vardag just nu. Milo har varit lite gladare idag. Små skratt. Små bus mellan sömndruckna ögon och ett evigt släpande på ett gäng nappar och en snuttefilt. Skönt att se att det går åt rätt håll. Ikväll har han påbörjat en ny penicillinkur då den förra inte biter mot mykoplasma. Att tvångshålla hans lilla panikslagna kropp och spruta ner medicinen i munnen, och få honom att svälja är en evig kamp. Jag vet tyvärr inte vem som egentligen vinner då känsla är att han trots vårt tappra försök lyckas spotta ut hälften. Väntar fortfarande på fler provsvar då alla inte han bli färdiga idag. Får se om de lyckas lokalisera fler objudna gäster som tagit över vårt hem. Melvin, Milo och jag får nu samma medicin och tanken är att vi ska vinna!</div>
<br />
<br />
<br />älskadebarnhttp://www.blogger.com/profile/02565658087831379115noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1775824990894296412.post-71855606974434251292018-01-24T20:58:00.001+01:002018-01-24T21:34:08.517+01:00Att ta farväl<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPj24qYSCG0yhr4BPjSd_Tv4DXB7268QwIJ2BkFnzIhe8I8qpI5y57e7um3Z5NdngPUWbfcB0aaBpAsO6GUk2_XQYv3JDLgol2Sq0wZljW_C39TEsHnHzIXTdQtBiCOL3FtZVj2wikuUo/s1600/20180124_155257+%25281%2529.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="236" data-original-width="120" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPj24qYSCG0yhr4BPjSd_Tv4DXB7268QwIJ2BkFnzIhe8I8qpI5y57e7um3Z5NdngPUWbfcB0aaBpAsO6GUk2_XQYv3JDLgol2Sq0wZljW_C39TEsHnHzIXTdQtBiCOL3FtZVj2wikuUo/s640/20180124_155257+%25281%2529.png" width="324" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div style="text-align: center;">
Även små liv når till slut sin ende. </div>
<div style="text-align: center;">
Vad som hände får vi aldrig veta. </div>
<div style="text-align: center;">
En tom bur gapar i ensamhet. </div>
<div style="text-align: center;">
Ett litet hjärta har slutat slå. </div>
<div style="text-align: center;">
Vi vandrar vidare.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5FsS71cF01fnq5fCJpIUWP0qrSSZELsJcFBhQNRXq-PtluqG7oQa9oxUx_upb3Hk5_CjExCHRwcmIkaeqLpR2wmDlOBA_0my41Gw03b6eg3i24GR_sAMKB26RN1c7ehRrWzqEZ3Ps5Lc/s1600/20180124_210816.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="170" data-original-width="134" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5FsS71cF01fnq5fCJpIUWP0qrSSZELsJcFBhQNRXq-PtluqG7oQa9oxUx_upb3Hk5_CjExCHRwcmIkaeqLpR2wmDlOBA_0my41Gw03b6eg3i24GR_sAMKB26RN1c7ehRrWzqEZ3Ps5Lc/s400/20180124_210816.png" width="315" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDKlV_9w_5KJuywcPIsL7kEedb_E_YABIak-W2Ae1U5q7W6eCt8adsdSQp6kppAiI3rBP04kU6cHFaLhvDW02eUJc86Uc4jpdFJduFJLkW2O-GqtXg8SLAaIxWB5WgWLxE6htKVsBuFzQ/s1600/882_1516804931319.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="320" data-original-width="180" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDKlV_9w_5KJuywcPIsL7kEedb_E_YABIak-W2Ae1U5q7W6eCt8adsdSQp6kppAiI3rBP04kU6cHFaLhvDW02eUJc86Uc4jpdFJduFJLkW2O-GqtXg8SLAaIxWB5WgWLxE6htKVsBuFzQ/s400/882_1516804931319.jpeg" width="225" /></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTv_zhOecH-_Devef9GWxQ2qQM9L3nCEa6FuhJp7m90CXZ9POHqKyi73cW4P2Es0LRdFP0GbOK7O0y13r8tHBPRErfMad7wBLHFcvFlufJf6AnXYql76kboKnLr5RicXh6t1XfWq1AvAI/s1600/886_1516805163627.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="240" data-original-width="135" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTv_zhOecH-_Devef9GWxQ2qQM9L3nCEa6FuhJp7m90CXZ9POHqKyi73cW4P2Es0LRdFP0GbOK7O0y13r8tHBPRErfMad7wBLHFcvFlufJf6AnXYql76kboKnLr5RicXh6t1XfWq1AvAI/s400/886_1516805163627.png" width="225" /></a></div>
älskadebarnhttp://www.blogger.com/profile/02565658087831379115noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1775824990894296412.post-8388689926776537602018-01-24T19:34:00.003+01:002018-01-24T19:35:19.158+01:00Lugn<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjefaqcYYF_6iWPfUqNmU60sncIwH6zTnYLtPollCz3OOZRhlzYGp_FsFzBV5lUtgWvLpCRq_BuGr6NvrFYCb5OxJO1hOJ08fxdnwoRJ62p3lv5hdN2VKcLNQWRL4Pu6Oqr7dUXLZGrosM/s1600/20180124_134035.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjefaqcYYF_6iWPfUqNmU60sncIwH6zTnYLtPollCz3OOZRhlzYGp_FsFzBV5lUtgWvLpCRq_BuGr6NvrFYCb5OxJO1hOJ08fxdnwoRJ62p3lv5hdN2VKcLNQWRL4Pu6Oqr7dUXLZGrosM/s400/20180124_134035.jpg" width="400" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
Ligger ett lugn över honom som jag inte sett sedan han blev sjuk. Ett lugn över liten innebär ett lugn över mig. </div>
<br />
<br />älskadebarnhttp://www.blogger.com/profile/02565658087831379115noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1775824990894296412.post-86675024573530358272018-01-23T19:51:00.002+01:002018-01-23T19:51:48.739+01:00När ska vändningen komma?<div dir="ltr">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhg3XAVzPYNHDjcRbcOPVKSfIC9GHuhlhykRrnbJ46S5IWLgvXR6QR6tqUKSyPmwnJbsZPt0c-p8GfxdgxYj4-Y9ScrL7ZfCoKcCIccedervaNsUnyA44S5KIoYAQ3Wjn0yx9dntxz-XOw/s1600/20180118_225714.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em; text-align: justify;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhg3XAVzPYNHDjcRbcOPVKSfIC9GHuhlhykRrnbJ46S5IWLgvXR6QR6tqUKSyPmwnJbsZPt0c-p8GfxdgxYj4-Y9ScrL7ZfCoKcCIccedervaNsUnyA44S5KIoYAQ3Wjn0yx9dntxz-XOw/s400/20180118_225714.jpg" width="400" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
Han ligger brevid mig flämtandes. Sträcker ibland ut sin arm för att försäkra kroppskontakt. Liten man är inte pigg. Vi väntar provsvar från Göteborg. Ibland tänker jag att vi kanske borde åka in igen. Men så kommer ett litet leende och tanken att nu kanske det vänder infinner sig.</div>
<br />
<div dir="ltr" style="text-align: justify;">
Det är svårt när han inte har ett tydligt språk. När vi inte kan få ett svar på hur han mår. Tyder, gissar, försöker läsa av. Rädslan för feltolkning är stark. Tänk om vi missar något?</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div dir="ltr" style="text-align: justify;">
En annars överaktiv liten klätterpojke håller sig nära varje vaken sekund. Bilarna står parkerade där de ställdes innan sjukdom flyttade in. Det enda som just nu kan stjäla hans uppmärksamhet är Daniel Tiger och Den lilla rosa grisen på svt. Vi avvaktar och kämpar på med utspottade penicillin doser och hoppas på att sjukhuset snart hör av sig med en lösning och en begripbar förklaring. </div>
älskadebarnhttp://www.blogger.com/profile/02565658087831379115noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1775824990894296412.post-28081315496283569742018-01-22T17:06:00.001+01:002018-01-22T17:12:07.732+01:0010 år och orden saknas fortfarande<div dir="ltr">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7wuipGbKhQptL9OI7tLjXQWbqgd6U6oNQYCspGTUUuNtwWrDdZ38kVLT4YJ6ZnhWOJQPbyzSNxyXfu6V4N4ATQMxnavskcKKPJy7H_vzX2zyrExOXxpgH8sD_IP26Cdcn_-fEETnEySk/s1600/IMG_18771.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7wuipGbKhQptL9OI7tLjXQWbqgd6U6oNQYCspGTUUuNtwWrDdZ38kVLT4YJ6ZnhWOJQPbyzSNxyXfu6V4N4ATQMxnavskcKKPJy7H_vzX2zyrExOXxpgH8sD_IP26Cdcn_-fEETnEySk/s320/IMG_18771.jpg" width="240" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
10 år idag. Tio år. Liten älskad Esther kom men fick inte stanna kvar. Jag minns hur jag grät hejdlöst hela dagen läkarna kämpade med hennes lilla kropp. Hur jag krampaktigt höll handen på min egen växande mage. Att ha sin egen lycka intakt samtidigt som någon annans värld fullständigt föll i bitar var svårt. En liten kusin fattas våra barn. Så kommer det alltid att vara. En till födelsedag i himlen. Fortfarande lika fel. Finns ingen mening, ändå hände det.</div>
<br />
<div dir="ltr" style="text-align: justify;">
Ser på min egen blivande tioåring och undrar vem du hade varit. Hur ditt skratt hade smittat, om du trotsat dina föräldrars fotbollsintresse och börjat med balett. Jag är ledsen att ditt besök var så kort. Ledsen för att vi aldrig fick bli en del av ditt liv. Evigt tacksam dina föräldrar för att jag fick vara en av få som fick hålla din lilla fot i min hand.</div>
<div dir="ltr" style="text-align: justify;">
Även om dygnen och timmarna var få, han du påverka hela vår värld!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<br /></div>
älskadebarnhttp://www.blogger.com/profile/02565658087831379115noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1775824990894296412.post-20862982626292160432018-01-22T00:35:00.001+01:002018-01-22T00:35:05.165+01:00Välkomnad<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"> <a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisNEiEi8b7G29iurP4Jp_wCWgQu3nELKBGSjPbIKIrWA5yGg6kba5GDGulNiA8pVa2l69d_YyP1MlAsmWErTIW2zRFcFrz4B7CSiAkqDR2kqb1lp9ShGl_3ED1qBs-OVZ9rtmvv43-tn4/s1600/20180122_003247.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"> <img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisNEiEi8b7G29iurP4Jp_wCWgQu3nELKBGSjPbIKIrWA5yGg6kba5GDGulNiA8pVa2l69d_YyP1MlAsmWErTIW2zRFcFrz4B7CSiAkqDR2kqb1lp9ShGl_3ED1qBs-OVZ9rtmvv43-tn4/s400/20180122_003247.jpg"> </a> </div>älskadebarnhttp://www.blogger.com/profile/02565658087831379115noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1775824990894296412.post-23815936214348426002018-01-21T23:19:00.000+01:002018-01-22T00:05:07.226+01:00I skuggan av ett liv<div style="text-align: justify;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2RDn6Or7GZjN1TvHUgpbF86O_Ny_dYNVIcn1pZmdEcAPJMLMdHtOFH_XLStm0iNP5yXQFOMIp9_YOYG6WXQGB8igsrcVYOo9UGO1jgDiX6S-qsw6z95SKoORQV0sStXqNmII4QHaGEi0/s1600/20171210_212244.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2RDn6Or7GZjN1TvHUgpbF86O_Ny_dYNVIcn1pZmdEcAPJMLMdHtOFH_XLStm0iNP5yXQFOMIp9_YOYG6WXQGB8igsrcVYOo9UGO1jgDiX6S-qsw6z95SKoORQV0sStXqNmII4QHaGEi0/s400/20171210_212244.jpg" width="300" /></a></div>
Ord är makt. Makt att påverka, makt att beröra andra människors hjärtan. Har så många gånger under mitt liv känt mig så liten och betydelselös. Vad var meningen med mig? Spelade det ens någon roll om jag fanns? Höga lyriska höjder och dalar djupare än helvetes mörker. Där mitt i en ung vilsen tjej som försökte överleva. Det är många år sedan nu. Halva mitt liv har passerat sedan dess. Jag är tacksam för att jag var just i det sammanhanget jag var. Gud har räddat livet på mig. Än idag vet jag inte om jag varken tror eller tänker att "han" finns. Men ibland så hoppas jag. Något som är säkert är dock att jag alltid trott på er fina älskvärda människor som i hans tjänst såg mig och lärde mig leva. Ni vet vilka ni är. Jag älskar er på riktigt. I skuggan av mitt liv finns ni kvar. Även om det gått 20 år sedan vi sågs, är ni min själsfamilj, alltid. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Ni är många som läser det jag skriver. Ibland lämnar någon av er ett litet fotavtryck och talar om att ni läser och att jag berör er. Det är stort. Jag uppskattar det.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Idag vet jag att jag är viktig. För min familj hela universum. Det finns ingen mening med allt som händer, det kommer jag aldrig att skriva under på. Men det finns en fortsättning som kan bli fantastisk.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
älskadebarnhttp://www.blogger.com/profile/02565658087831379115noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1775824990894296412.post-2876134672655919002018-01-21T17:58:00.001+01:002018-01-21T18:10:23.519+01:00Jag välkomnar den<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjv1b-VgPfo3Il-Md-WHMQvUpLnCuNP-XqYa1OcsmL6LSNwmYERoqilHOQhoz-MiEgrD2QF7QuC5M4ijeYc77oJ7P1F8RPHxlZfguSGxoVpMR_qaM9VIQe_THNJGH7pV9Tvmiz3jY0c_TM/s1600/20160502_194822.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="900" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjv1b-VgPfo3Il-Md-WHMQvUpLnCuNP-XqYa1OcsmL6LSNwmYERoqilHOQhoz-MiEgrD2QF7QuC5M4ijeYc77oJ7P1F8RPHxlZfguSGxoVpMR_qaM9VIQe_THNJGH7pV9Tvmiz3jY0c_TM/s400/20160502_194822.jpg" width="225" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
Den stora tröttheten sätter in. Vet att det ska vara så. I lugnets vrå slappnar kroppen av. Här är jag nu, sittandes vi min dator och låter hjärnan och hjärtat andas. För det är så jag gör när livet inte alltid är lätt. Så jag alltid gjort. Att skriva. Bara låta fingrarna vandra över tangenterna. De rör sig som i en dans. Ibland till synes av sig själva, utan att det skulle vara jag som styr dem. De är min överlevnadsstrategi många gånger. Hjälper mig sortera, greppa, bearbeta och ta in. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
När kaos händer. När tumult och kriser kommer nära. Då blir jag lugnare än vattnet i en stilla sommarsjö. Det är min kropps sätt att reagera. Blivit tydligt genom åren att jag fungerar så. Är tacksam för det. Jag vet att jag fungerar då. Kanske därför en del av mina jobb varit och fortfarande är att skapa trygghet i krissituationer. Att verka i kriser ligger mig varmt om hjärtat. Självklart önskar jag att vi alla ska slippa uppleva livets absoluta mörker. Men att få finnas där bredvid någon när livet gått sönder har jag alltid sätt som en oerhörd gåva. Då handlar det inte om att laga och fixa och ställa tillrätta, för i de stunderna så finns den makten långt ifrån oss själva, utan om att innerligt finnas, nära.</div>
<br />
Kanske kommer reaktionen nu sakta smygande. Jag välkomnar den.<br />
<br />älskadebarnhttp://www.blogger.com/profile/02565658087831379115noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1775824990894296412.post-62844175111943612842018-01-21T15:28:00.001+01:002018-01-21T17:29:24.984+01:00Vid min sida<div dir="ltr">
</div>
<div style="text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGTEK2gE2-ACQe0Yew_Ers0ynDOWYl4Hw6ZBtOd2gzs3N3A69lhTgVQ94tczqeuFRHbMG3M8sj4HIHZ1fW7t_jbqMIr5vFe4kdzyrrBnF1Te2PEZqqxpjAFDEvnwWMIPJWmqYqRqckEpc/s1600/20180121_150843.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGTEK2gE2-ACQe0Yew_Ers0ynDOWYl4Hw6ZBtOd2gzs3N3A69lhTgVQ94tczqeuFRHbMG3M8sj4HIHZ1fW7t_jbqMIr5vFe4kdzyrrBnF1Te2PEZqqxpjAFDEvnwWMIPJWmqYqRqckEpc/s400/20180121_150843.jpg" width="400" /></a>Att ha dig här, nära intill. Att höra dina små snarkningar och känna den varma luften av dina andetag mot min kropp fyller mitt mammahjärta med ömhet och tacksamhet. Så lätt att ta förgivet, samtidigt som det i tanken aldrig någonsin kommer finnas plats för ett alternativ.</div>
<br />
<div dir="ltr" style="text-align: justify;">
Vi har kommit hem ifrån sjukhuset. Känns skönt men med oro omkring sig. Det var tryggt att vara där. Någon att bolla med när oron tog över. Proverna visade att det inte är varken influensa eller RS- virus vi brottas med. Väntar in ytterligare provsvar. Kanske får vi veta. Kanske inte. </div>
<div dir="ltr" style="text-align: justify;">
Milo är långt ifrån frisk men vi är hemma och vi får vara tillsammans.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
älskadebarnhttp://www.blogger.com/profile/02565658087831379115noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1775824990894296412.post-39135774550371400332018-01-21T09:18:00.001+01:002018-01-21T13:58:04.829+01:00Du får aldrig mer gå <div dir="ltr">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRiONWlmUCS588sThVjIiICWZvuI-efaEDSkSkO0qXiglMNt0SV4RvrS4PULBybdZIlA_L6J2gevp3Zd95eKBkkuptq0b0o-vKvd1Z9Az77X8dtdFKdPrRRUHJREs4NFaclZUm2sjhXKI/s1600/20180121_084741.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em; text-align: justify;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRiONWlmUCS588sThVjIiICWZvuI-efaEDSkSkO0qXiglMNt0SV4RvrS4PULBybdZIlA_L6J2gevp3Zd95eKBkkuptq0b0o-vKvd1Z9Az77X8dtdFKdPrRRUHJREs4NFaclZUm2sjhXKI/s400/20180121_084741.jpg" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
Att se sitt barn försvinna. Inte få röra. Inte kunna trösta. Hur han i panik slänger sig iväg. Försöker fly in bakom möbler. Medvetet gång på gång slå sitt lilla huvud mot sjukhusets kalla hårda golv och väggar. Det desperata skriken timme ut och timme in. Att krälandes på golvet försöka paraera för att minimera att han skulle skada sig. Att mitt i detta försöka hantera sin egen panik. Att älska det dyraste på jorden gör oss människor till de sårbaraste väsen. Nära faran anfaller dem och vår maktlöshet upplevs som total blir omvärldens trygga hand det som håller stabiliteten. Tacksam och åter tacksam för att jag fått födas just här. Tack för all omtanke ni visat och visar oss. Det är skönt att inte vara ensam när livets stormar drar fram. </div>
<br />
<div dir="ltr" style="text-align: justify;">
Efter lunch får vi åka hem. Solen blänker mot den vitaste snö. Ser ut genom fönstret. Samma utsikt som dagen då vi första gången fick ta med dig hem. En värld där utanför. Vår värld!</div>
<div dir="ltr" style="text-align: justify;">
Älskade lilla Milo. Du är min värld. Idag känns du igen. Du är tillbaka och får aldrig mer gå.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
älskadebarnhttp://www.blogger.com/profile/02565658087831379115noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1775824990894296412.post-32784796599873507332018-01-20T14:35:00.001+01:002018-01-21T13:59:14.024+01:00Andas långsamt ut<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwbESF9xZCbQ-ulizPYrCHr2nxoMJ3PicblPOau4ZixooZmV-YJ99tPYxn8xviUIgQ1P0KB8W8YAh2J3lKF2m1KR-J9qTcrCBh0AOWJvFJNDXM_VIkgOis6Oxz6O6H_VkTNVlICtWCT5M/s1600/20180120_134135_001.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwbESF9xZCbQ-ulizPYrCHr2nxoMJ3PicblPOau4ZixooZmV-YJ99tPYxn8xviUIgQ1P0KB8W8YAh2J3lKF2m1KR-J9qTcrCBh0AOWJvFJNDXM_VIkgOis6Oxz6O6H_VkTNVlICtWCT5M/s400/20180120_134135_001.jpg" width="400" /></a></div>
<div dir="ltr" style="text-align: justify;">
Finns ingen förklarlig orsak till varför vår lille kille mådde som han mådde i går och i natt. Datortomografin av huvudet påvisar enbart öroninflammation och ryggmärgsproverna var fina. Vi andas ut nu och låter alla katastroftankar få fly ut genom det halvöppna fönstret på 7 våningen. Avvaktar. Vilar. Älskade lilla unge. Skräms aldrig mer sådär!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
älskadebarnhttp://www.blogger.com/profile/02565658087831379115noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1775824990894296412.post-46554673762205980932018-01-20T11:37:00.001+01:002018-01-21T14:02:29.037+01:00Undrar vad han drömmer om<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjIf6nldbC6f-ajBHWKHMEdpmQFnrB5oBRUbx7JPdnPMJfotutiAEZ259skXQbCOJe7RiWsuwccUa8gpmrMFpbSk0P4n3j4a91WqbnliKa92xsIQPaVs7iA9TMqU7yPkBGkZ1H8xyu2nLo/s1600/1516444571506.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjIf6nldbC6f-ajBHWKHMEdpmQFnrB5oBRUbx7JPdnPMJfotutiAEZ259skXQbCOJe7RiWsuwccUa8gpmrMFpbSk0P4n3j4a91WqbnliKa92xsIQPaVs7iA9TMqU7yPkBGkZ1H8xyu2nLo/s400/1516444571506.jpg" /></a></div>
<div dir="ltr" style="text-align: justify;">
Liten och hjälplös i andra människors händer. Omsorg och lugn sprids genom van personals hand. Det är tyst i korridoren på röntgen. En annan stackare sitter still även han i väntans tider en bit bort i den långa korridoren. Magen kurrar men kroppen är inte hungrig. Snarare ett ihållande illamående som gnager sig fast. På andra sidan en stängd dörr hörs röster av läkare och annan personal. De skrattar ibland. Tänker att det är ett lugnande tecken. Milo är sövd. Den lugnande medicinen han fick vid nattens försök hjälpte honom inte till ro. Nu sover han liten. Undrar vad han drömmer om? </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
älskadebarnhttp://www.blogger.com/profile/02565658087831379115noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1775824990894296412.post-74148959935997400082018-01-20T11:18:00.001+01:002018-01-21T14:00:59.473+01:00Väntan<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsLuA2oFuVrvUSgc4jw59RXoQQ2FiY7KhrfDpFhFbZCVQiimv_TZx2IsIX528nr3skAX1HoapBCA3XP98lcKcRdcDHFThs0Ztf5GYOXlEW73SIw-YVxug2rDEMAFCVmECYJuhvct88rz4/s1600/20180120_111458.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"> <img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsLuA2oFuVrvUSgc4jw59RXoQQ2FiY7KhrfDpFhFbZCVQiimv_TZx2IsIX528nr3skAX1HoapBCA3XP98lcKcRdcDHFThs0Ztf5GYOXlEW73SIw-YVxug2rDEMAFCVmECYJuhvct88rz4/s400/20180120_111458.jpg" /> </a> </div>
älskadebarnhttp://www.blogger.com/profile/02565658087831379115noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1775824990894296412.post-87278407757126884632018-01-20T09:05:00.001+01:002018-01-21T23:44:18.968+01:00Att se utan att känna igen<div dir="ltr">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEL5jYx3pF3gd9g_6Zl4qbANUEV9i_F6ZwdGmciwJLII-UWfOY0co4xqqijazDfvqIwkbxezqsPpgS1G1JMb4fiTswq4CM4wW8gR5XVxZclYZM4zSiRFSebGzathBM8_lpaSBAT8LV3w0/s1600/20180120_085155.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEL5jYx3pF3gd9g_6Zl4qbANUEV9i_F6ZwdGmciwJLII-UWfOY0co4xqqijazDfvqIwkbxezqsPpgS1G1JMb4fiTswq4CM4wW8gR5XVxZclYZM4zSiRFSebGzathBM8_lpaSBAT8LV3w0/s400/20180120_085155.jpg" width="300" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
Att stå brevid och se på. Att se men utan att känna igen skapar sådan oro. Älskade lilla liten, de jobbar för att hjälpa dig. Under tiden måste jag försöka stå ut med känslan att jag inte kan göra allt bra igen.</div>
<br />
<div dir="ltr" style="text-align: justify;">
Utanför fönstret faller det perfektaste snöskådespel man kan tänka sig. Bjuder in till lek för barnen utanför. Vi får leka en annan dag tänker jag och drar bort en feberfuktig lock från hans panna. Vi får leka en annan dag...</div>
älskadebarnhttp://www.blogger.com/profile/02565658087831379115noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1775824990894296412.post-26352556909705365472018-01-07T20:42:00.000+01:002018-01-07T20:52:34.405+01:00Tillbaka till framtiden<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span id="goog_621276766"></span><span id="goog_621276767"></span></div>
<div style="text-align: justify;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQPZwOqarELplAYCK4-Jd1MD3Vn5p_v4izOxBjTBnBOgQrCUo3HdwXmV-DvmZ_x-F97LhJZNoYQDFA6Sf7M8dZtIHypWzoElYL7kiKRzMLH3A__ctH_AoNrOrVZByZp90STfpjN8UqVYs/s1600/20180107_204051.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQPZwOqarELplAYCK4-Jd1MD3Vn5p_v4izOxBjTBnBOgQrCUo3HdwXmV-DvmZ_x-F97LhJZNoYQDFA6Sf7M8dZtIHypWzoElYL7kiKRzMLH3A__ctH_AoNrOrVZByZp90STfpjN8UqVYs/s400/20180107_204051.jpg" width="400" /></a></div>
Ett liv som en gång var kommer aldrig tillbaka. Gårdagen var då, nuet i denna sekund, morgondagen en stundande tid. Stannar upp och tänker om det är bra eller dåligt. Att "Tillbaka till framtiden" blev en film succe är kanske inte konstigt. Att kunna se in i framtiden. Vet inte om jag skulle vilja kunna det. När jag var vilsen tonåring så drömde jag om det. Tänkte besöka en spådam för att få svaret om det var värt att fortsätta leva. Ibland undrar jag om hon hade haft svaret som blev mitt liv. För jag hade aldrig där och då ens i min vildaste fantasi kunnat ana hur fantastiskt livet i det stora verkligen kan vara. Men film är film. Vi lever här och nu. Färdas i tanke och känsla.<br />
<br />
Värna om de vackra minnen vi bär och bearbeta det som vi önskar hade blivit annorlunda. Att minnas är fint. Det lär oss glädjas åt det vackra, att våga känna det som gjorde ont, men i lagom dos. Minnena gör våra liv till en unik berättelse. </div>
älskadebarnhttp://www.blogger.com/profile/02565658087831379115noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1775824990894296412.post-74036880946875331572018-01-07T20:15:00.001+01:002018-01-07T20:22:36.359+01:00Hur mår du egentligen?<div style="text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtbML91jzlexwa-ZKnTZ7Sisgtv-z9CAh-9W8rLxLv9dxq3NE-Q8M01CGpqnaQoVNA-Vt6-PlLeylM-Dv-lTZd2VsPBNroU2QSU4EHACCIDB7PrFcyiLHydwec_a-g4qXokgGsoa1nrTM/s1600/20180107_201347.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtbML91jzlexwa-ZKnTZ7Sisgtv-z9CAh-9W8rLxLv9dxq3NE-Q8M01CGpqnaQoVNA-Vt6-PlLeylM-Dv-lTZd2VsPBNroU2QSU4EHACCIDB7PrFcyiLHydwec_a-g4qXokgGsoa1nrTM/s400/20180107_201347.jpg" width="300" /></a>Ibland bara kommer orden. Som att öppna en kran med vatten. Där finns alltid valet att låta vattnet rinna fritt eller att stänga av. Tror många av oss är bra på att stänga av. Båda våra egna och andras kranar. Vi ställer frågan hur människor mår när våra blickar möts i flyckt. Öppnar många gånger kranen men har ingen beredskap för att lyssna på svaret. Hur mår du är snarare än artighetsfras än en fråga. Min man brukar ibland bli arg på mig när jag pratat med någon i vår närhet och inte frågat dem hur de mår. Han får alltid samma svar. Ställer jag frågan så vill jag verkligen veta, finns inte orken just då att ta emot den andra människans berättelse oavsett vad den innehåller, kommer jag inte att vara den som öppnar kranen. Våga lyssna och våga vara kvar i svaret. Fråga för att du verkligen vill veta. Att hälsa och vara artig kan vi göra på många olika sätt. Spar på orden som är så viktiga. En dag kanske de är livsavgörande. Hur mår du egentligen?</div>
älskadebarnhttp://www.blogger.com/profile/02565658087831379115noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1775824990894296412.post-38924009317049729422018-01-07T20:02:00.002+01:002018-01-07T20:02:46.963+01:00Svartvita nyanser<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgnGbFKT5DTxoQ2YQfvlJ08md297CmTmV51DoQ9B69XyWa8fh2epfWAbg0GlACfBQ82xnK0tJOUWRPkL9Ctp2O1LMl6m-BlPzUvJ8nhpvO8ejZS8pAn05Y_RQ6WNHQapDrlxL9JSNrPEU/s1600/20180107_200130.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgnGbFKT5DTxoQ2YQfvlJ08md297CmTmV51DoQ9B69XyWa8fh2epfWAbg0GlACfBQ82xnK0tJOUWRPkL9Ctp2O1LMl6m-BlPzUvJ8nhpvO8ejZS8pAn05Y_RQ6WNHQapDrlxL9JSNrPEU/s400/20180107_200130.jpg" width="300" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
Vilande barn i en hektisk tid får mig att uppskatta lugnet runtomkring mig som just nu omsveper vårt hem. Nyduschade kalufser i olika längd nedstoppade under lakan som doftar av sköljmedel. Den lilla sover, drar tunga andetag nära en kokhet pappakropp som troligen är den nya bäraren av influensaviruset. De stora barnen ser på film på paddor och mobiler. Lämnar ett lugn åt mig som min kropp suger upp som en torr svamp. Att livet ibland saknar färg. Vad betyder det har någon undrat? Förmodligen inte samma sak för alla. För mig handlar det om att jag ibland skulle önska mer nyanser än svart och vitt. Jag vet att svartvita bilder även de innehåller mängder av kontraster och nyanser för ett tränat öga. Kanske till och med lika många som de i färg. Så kanske är det inte så farligt att livet ibland känns färglöst. Det handlar kanske bara om att se på livet från ett annat perspektiv.</div>
älskadebarnhttp://www.blogger.com/profile/02565658087831379115noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1775824990894296412.post-2278093997264535552018-01-07T13:53:00.003+01:002018-01-07T14:00:27.197+01:00Drömmen om att vara du<div style="text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9rqxvcPDC5UXL78vh21Kq0_UiPJUvFzT421UhoOiSHzTWxz3ku1jQnzUAxewZ1_jZ5wcZgXzyDFFJzZZ2bpmCgolPc_O5lo2AqyPaI4g69fYyLTyeHNp3hoUmw3sD0n5vwwb7LdHi6sM/s1600/20170911_155827%255B1%255D.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9rqxvcPDC5UXL78vh21Kq0_UiPJUvFzT421UhoOiSHzTWxz3ku1jQnzUAxewZ1_jZ5wcZgXzyDFFJzZZ2bpmCgolPc_O5lo2AqyPaI4g69fYyLTyeHNp3hoUmw3sD0n5vwwb7LdHi6sM/s400/20170911_155827%255B1%255D.jpg" width="400" /></a>Kanske är det bara jag, men jag tror att vi alla befinner oss där i tanken ibland. Undrar hur det skulle vara att vara du? När backarna känns långa, och livet saknar färg och gnistrande stjärnglans blir tanken starkare. Om jag vore den, eller den eller den personen...kanske skulle allt varit så mycket bättre och lättare då. Det är enkelt att stirra sig blind på grannens förtjusande gröna gräsmatta om sommaren när man själv trampar runt bland tistlar, mossa och maskrosor i överflöd. Lätt att romantisera det som inte är. Svårt att se det vackra som är nära. Andas...livet går upp och ner. Även om du inte kan se det själv står någon annan och stirrar över din välklippta häck och beundrar ditt ogräs och drömmer om att vara du. </div>
älskadebarnhttp://www.blogger.com/profile/02565658087831379115noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1775824990894296412.post-15096841273379651362018-01-01T15:32:00.003+01:002018-01-01T15:32:49.805+01:00Leva som man lär<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjq5UPDi3P_IVi-zCbQIQPuHfIZVXUCO_P2OAVQknvR6PRoqgOegMUS1mfpjHEK9PSDKCs3SuZa32UHAMM4qto7YKYPWBGLcebwfbxEShdyKI_vmI8H9t_P-elF5K4ukp7FzOu8d7djMpE/s1600/20180101_153133.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjq5UPDi3P_IVi-zCbQIQPuHfIZVXUCO_P2OAVQknvR6PRoqgOegMUS1mfpjHEK9PSDKCs3SuZa32UHAMM4qto7YKYPWBGLcebwfbxEShdyKI_vmI8H9t_P-elF5K4ukp7FzOu8d7djMpE/s400/20180101_153133.jpg" width="300" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
Att leva som man lär är vi nog alla föräldrar fantastiskt bra på. I alla fall när stora runda ögon stirrar iakttagande bakom hörnet. Har nog aldrig smygätit godis så mycket som sedan jag fick barn. "- I den här familjen äter vi bara godis på lördagar" säger jag så trovärdigt jag kan. Dock har mina små varit alldeles för kloka och haft både ögon i nacken och luktsinne som en spårande hund. Att ljuga för mina barn är så meningslöst, för de är bättre på att läsa av mig än Dr Phils lögndetektor. Så med åren har jag omarbetat den frasen till att fördelen med att vara vuxen är att man får bestämma själv när man äter godis. Det gör smusslandet lite mer hanterbart de dagar när jag blir påkommen med fingrarna i kakburken. Det är inte alltid lätt att leva som man lär, men jag gör mitt bästa!</div>
älskadebarnhttp://www.blogger.com/profile/02565658087831379115noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1775824990894296412.post-54454990611593833642018-01-01T15:10:00.001+01:002018-01-01T15:10:49.801+01:00Dagen då vi börjar om<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0LEG9CI7oFwnZuR3k_Adh1ZFFOn-fuZ1rxqkLB5I54G68kkvoiqXlujiWn9jazidHMNHcXgfxoSKxKHBnWHbxupzW8wUo-If2eEJ1P1OIzcIMYDIfEMJ7L7KW2VhoGFC85Baoa3-0Sus/s1600/1514012518968.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0LEG9CI7oFwnZuR3k_Adh1ZFFOn-fuZ1rxqkLB5I54G68kkvoiqXlujiWn9jazidHMNHcXgfxoSKxKHBnWHbxupzW8wUo-If2eEJ1P1OIzcIMYDIfEMJ7L7KW2VhoGFC85Baoa3-0Sus/s400/1514012518968.jpg" width="300" /></a></div>
<div style="text-align: justify;">
Ett nytt år, en ny vecka, en ny dag. Visst är vi fantastiska på att börja om med våra liv vid dessa övergångar? Åtminstone är jag det. Jag börjar om nästan varje dag. Tänker att i morgon då ska jag göra ditten och sluta med datten. Ibland undrar jag om det hör till mänskligheten att vi fungerar så. Finns med sedan barnsben. Var så tydligt var gång jag fick ett nytt mattehäfte eller skrivbok, eller ny dagbok. Så noggranna siffror och bokstäver i den finaste handstil prydde de första sidorna. Sedan blev det till och från kaos igen. När det ändå var slarviga linjer som drogs utan linjan så spelade det inte längre någon roll. Var inte värt att anstränga sig längre för en del var ändå ful och boken förstörd. Att vänta ut det dåliga för en ny chans. En ny möjlighet att göra rätt. En ny bok. En ny dag, en måndag, ett nytt år.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Tänk vilka möjligheter som detta nyåret har i sitt sköte. Den uppfyller alla tre. Ny dag, måndag och nytt år. Kan det bli bättre? Vi kommer alla att lyckas fylla vår nya fina skrivbok med vackra bokstäver och raka linjer. Pånyttfödda möter vi det nya året!</div>
<br />älskadebarnhttp://www.blogger.com/profile/02565658087831379115noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1775824990894296412.post-84484238296866642602017-12-31T12:06:00.003+01:002017-12-31T12:09:28.412+01:00Allt sker en sista gång<div style="text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgncOKxXxV1SRSUVWTudPZtdxgFzm7qo2121lt7wD1j3aR1UKdQjnSosheFjABFeP0DDYMBp1-ox3YYqPdEalE2TRs5nEhtKjktSUQE7633u4oNO3UjfrnMDZ3T-RLXyUDx9ICkHFN7nPw/s1600/20171231_120553.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgncOKxXxV1SRSUVWTudPZtdxgFzm7qo2121lt7wD1j3aR1UKdQjnSosheFjABFeP0DDYMBp1-ox3YYqPdEalE2TRs5nEhtKjktSUQE7633u4oNO3UjfrnMDZ3T-RLXyUDx9ICkHFN7nPw/s320/20171231_120553.jpg" width="240" /></a>Allting har ett slut. En gammal man i min närhet vet att allting snart är slut. En sista jul. Ett sista nyår. Allting passerar som en sista gång. Han säger att han är nöjd med sitt liv. Han har fått leva betydligt längre än många andra. Men jag undrar ändå hur det känns att veta att saker sker för en sista gång?</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Kan man vara redo att dö? Jag har svårt att tänka mig det. Men människor som befinner sig vid kanten påstår ändå att de hinner få frid.En dag får vi alla veta. Jag hoppas och ber för att den kunskapen låter sig väntas på många många år till. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Melvin brukar se upp mot den stjärnklara natthimlen och beskåda himlens alla stjärnor. - Mamma, en av de stjärnorna är Esther! Lilla älskade vän- visst är det så. När jag dör vill jag bli en stjärna på natthimlen och jag kommer aldrig att sluta vaka över er. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Mycket tankar om döden just nu. Varför vet jag inte. Livets sårbarhet har kanske hälsat på. Ber mig älska och ta tillvara allt det självklara som egentligen inte är det. Vi lever nu. Jag är tacksam. Kanske är det just det våra nyårslöften borde handla om. Att vara tacksamma för livet och verkligen leva det!</div>
älskadebarnhttp://www.blogger.com/profile/02565658087831379115noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1775824990894296412.post-18038550749173997762017-12-31T11:23:00.000+01:002017-12-31T11:23:01.559+01:00Varför en blogg?<div style="text-align: justify;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidNVBpRmafoWhkJZVoRhKhcmjaabyt-d966JSjrP14pW0XANE5t-uz88_-7sWdhRQBmfQNCmetn37GAE9nHV7y5va7qfzF_2mDXXxFrcFnOIV2I8DZsxP9jUYkzA_cFe-1kAjCkzyKrJQ/s1600/20171231_105832.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidNVBpRmafoWhkJZVoRhKhcmjaabyt-d966JSjrP14pW0XANE5t-uz88_-7sWdhRQBmfQNCmetn37GAE9nHV7y5va7qfzF_2mDXXxFrcFnOIV2I8DZsxP9jUYkzA_cFe-1kAjCkzyKrJQ/s400/20171231_105832.jpg" width="300" /></a></div>
Att skriva. Att ha en blogg. För vem skull? Svaret är inte entydigt. Att skriva har alltid varit viktigt för mig. Under vissa perioder av mitt liv till och med livsavgörande. Att skriva är för mig att andas. Särskilt när livet ibland kör ihop sig och tankarna blir till ett virrvarr av kaos. Då blir texten så tydligt. Tankarna kommer ut och blir konkreta. Jag tror verkligen på skrivandes kraft för er som besitter den förmågan. Andra målar, sjunger eller springer milslånga lopp.Skrivandet har varit min väg. Jag hoppas just du hittar din.<br />
<br />
För mig är bloggen lika mycket för mig själv och för min egen skull som för mina barns. Om något skulle hända mig så finns bloggen kvar. En dokumentation om mitt liv. Om familjens liv tillsammans. De kan se saker som hänt. Upplevelser de varit med om tillsammans med mig. Dela mina tankar om livet. För mig är det viktigt. Att andra människor läser känns fantastiskt och ni är fler än jag egentligen kan förstå. Många hundra varje dag. Varför ni läser och följer mitt lilla liv kan egentligen bara ni svara på. Men jag hoppas på att jag ibland lyckas väcka en ny liten tanke eller beröra er så pass mycket att det för stunden kan göra en liten skillnad.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
älskadebarnhttp://www.blogger.com/profile/02565658087831379115noreply@blogger.com0