lördag 31 maj 2014

Morgonstrålar



Daggen ligger som en matta över gräset. Barfotabarn smyger runt husknuten, nöjda över nattens äventyr. Solens strålar vidrör mitt morgontrötta ansikte. Välkomnar mig till en ny dag.

I drömmarnas trädgård


I trädgården är tältet på plats. Kvällsljuset blandas med barns förväntningar. Tätt intill varandra somnar världen. Ljud på avstånd vittnar om andras verklighet.


Men här i vår lilla trädgård råder äntligen frid.


fredag 30 maj 2014

När stadsborna kom till landet



 Att se lyckan i barnens ögon när de för en dag fick komma ut på landet är obeskrivlig. Det är så lätt att boka in den ena nöjesparken efter den andra. Att fylla det kommande sommarlovet med Pippifigurer, berg- och dalbanor, utlandssemestrar och banklån för att ge sina barn den totala semesterupplevelsen. I går insåg jag att sommarlyckan finns så nära inpå knuten. Att få plocka ägg, mata kreatur och få ha en hund vid sin sida fyllde barnen med en glädje som jag nog förr aldrig skådat. Att få sitta på flaket efter en fyrhjuling och skumpa runt, mata hönsen och faktiskt våga sig fram och klappa djur som de knappt aldrig förut sett fick dem att se en annan del av livet. Vi vill alla ge våra barn det bästa och tror kanske många gånger att lycka förutsätter pengar.



Moa plockar ägg för första gången. 
Flera av äggen är fortfarande varma.


Undrar om hon ska våga sig fram...


Melvin matar fåren. Bakom sin mamma gömmer sig en liten Otto 
som bara är en vecka gammal.


Moa vågade sig fram tillslut och fick nya vänner.


Lycka att ha en vän!


En ko eller nått...


Barnen önskade att det gick att köpa åkband till denna attraktionen!


En kompiskram med Felix framåt eftermiddagen.


I denna stund förstår jag hur fel jag haft. Barnen längtar tillbaka. Drömmer om ett liv på en lantgård. Sol, en ko på bete, och en eftermiddagslur i en gammal hamock i en syrenkantad trädgård fyller min stressade mammakropp medsommarfrid.

tisdag 20 maj 2014

I omtänksamhetens spår

En ung man med bakåtslickat hår och musik i öronen reser sig, lämnar sin plats för damen med den ljusa sommarkappan. De ler i samförstånd. Vem har sagt att världen förändrats? Än lever respekten.

Färdas mot framtiden

Människorna bygger drömmar, färdas mot nya mål. Skapar en framtid.

måndag 19 maj 2014

Att förstå sin omvärld

Världen utanför. Ibland så svårt att förstå människorna. Ibland undrar jag om vi talar samma språk. Vi tittar på varandra, men ser vi? Natten omsluter mig. Somnar nära. Där du är vill jag vara. Vilar tryggt i din famn.

söndag 18 maj 2014

I kvällsljuset andas jag

Det är kväll. Ute ligger doften av sommaren som ett daggtäcke över fälten. Det är fortfarande ljust fast timmen redan slagit tio slag. På avstånd fåglar som sjunger sin godnattsång för världen, i fönster lyser ännu lampor och vittnar om rörelse. Tv-apparater, snusande barn i vila för natten.

Världen tycks stanna. 

I kvällsljuset andas jag. 

Lever i tacksamhet.

fredag 16 maj 2014

Ett sista farväl

När en gammal man lämnar sitt liv står jag med mina nakna fötter i gräset en valborgsmässoafton och blickar upp mot himlen. Konstigt nog kommer det inga tårar. Jag känner egentligen bara lättnad. Det som hände, hände. Men inom mig känns det ändå ok. Jag tror att du var färdig nu. Att du längtade efter den tid som var för länge sedan. En tid när fiskarna lekte intill dina hemmagjorda fiskedrag, en tid när dina fötter trampade upp stigar i blåbärs- och lingonrisens snår, en tid när en varm famn väntade på dig om kvällen, och som omsorgsfullt lagande frukost till dig när morgonen knappt hunnit gry.



Det här är mitt farväl till Dig. Jag unnar dig en annan tid.

Älskade Morfar...nu har du din frihet igen...


tisdag 13 maj 2014

All kärlek jag förmår

Den lilla människan med de klokaste tankarna ligger tätt intill mig om kvällen.  Ser på mig och  lägger sin hand på min panna i omtanke om hur jag mår. Jag ser in i hennes kloka blåa ögon som tåras i förtvivlan över att hon är rädd för vad andra ska tycka, tänka och säga. Hon är orolig för sommaren. Vill inte visa sig i baddräkt eller låta någon ens få ana eksemen i hennes benveck. -Mamma, jag vill ha vacker hy som alla andra. Hon gråter. Hon skäms. Vill dölja det som hon tror inte omvärlden klarar av att se. Det gör ont i mammahjärtat att se henne gråta. Lovar att vi ska smörja så ofta vi kan för att huden ska få möjlighet att läka. Hon är så medveten. Medveten om livet. Om de ideal som florerar och som påverkar oss mer än vi kan föreställa oss. Som mamma önskar jag att jag kunde lägga en skyddande hinna över hennes älskande hjärta så ingen någonsin ska få möjlighet att ge henne sår. Försöker rusta henne för en framtid. Bygger sköldar av kärlek. Ger henne redskap för en kommande ungdomstid.Sår frön av självförtroende. En dag hoppas jag de kommer att blomma. Ger henne all kärlek jag förmår. Ikväll är hon liten, somnar i min famn.

söndag 11 maj 2014

Dikeskörning

Att stå  ut med sig själv. Ja ibland är det svårt. Sockret har ett järngrepp om mig och just nu känner jag mig bara så ledsen. Det har gått så bra. Varit sockerfri i nästan ett halvår. Trodde verkligen aldrig att jag skulle falla tillbaka. Nu står jag här fortfarande kvar på vägen men med en del dikeskörningar  de sista veckorna med en bil full av bucklor och det känns som en omöjlighet att påbörja en säker resa igen.
Att göra det som jag mår bra av. Borde vara så lätt. Ändå gör jag precis tvärt om. Trött på mig själv. Göra om, göra rätt!

fredag 9 maj 2014

En morgondag

Solen skiner mellan molnen som ständigt lurar bakom hörnet. Sprider sitt budskap om att aldrig någonsin ge upp. Kämpar för sin existens, för sin rätt att vara, för att synas. Att tillåtas glänsa. Hur mörka molnen än må vara så kommer det att komma en dag, en stund, en timma, en minut, en sekund där ljuset brister igenom och där i solljusets sken speglar sig en morgondag.

onsdag 7 maj 2014

Tillsammans möter vi världen

Så har solen gått ner. Mörkret omsluter mig, mitt hem, mitt nu. Inte barndomens skrämmande mörker utan vilans mörker. Jag känner mig trygg här. Lugn. En aning sorgsen, men lugn.

Det är mycket som händer runtomkring mig nu. Livet tar plötsligt nya vägar som öppnar upp nya möjligheter till utmaning och nya möjligheter till möten. Där växer jag, formas till den jag är men också till den jag drömmer om att vara.

Livet är skört. Jag är tacksam. Tacksam för varje dag jag får dela, för varje dag som jag får vakna till en ilsken väckarklocka trots att timmarna av sömn varit allt för få, för motsträviga barns skrik, för regnet som öser ner över mig när jag glömt paraplyet hemma, för att få vara, få finnas, andas och leva är jag för evigt tacksam.

Att få förtroendet att finnas nära andra i situationer som är svåra, där hjärtan brister av längtan och sorg, men som hålls ihop av kärleken, är bland det finaste någon kan ge mig. Jag har två fantastiska arbeten. Jag är på rätt plats, jag vet att jag är på rätt plats, i slutänden kanske alla sår, sorger och svårigheter är det som ger oss vingar och mod att våga flyga.

Vi skapar en framtid... tillsammans möter vi världen...