Allting har ett slut. En gammal man i min närhet vet att allting snart är slut. En sista jul. Ett sista nyår. Allting passerar som en sista gång. Han säger att han är nöjd med sitt liv. Han har fått leva betydligt längre än många andra. Men jag undrar ändå hur det känns att veta att saker sker för en sista gång?
Kan man vara redo att dö? Jag har svårt att tänka mig det. Men människor som befinner sig vid kanten påstår ändå att de hinner få frid.En dag får vi alla veta. Jag hoppas och ber för att den kunskapen låter sig väntas på många många år till.
Melvin brukar se upp mot den stjärnklara natthimlen och beskåda himlens alla stjärnor. - Mamma, en av de stjärnorna är Esther! Lilla älskade vän- visst är det så. När jag dör vill jag bli en stjärna på natthimlen och jag kommer aldrig att sluta vaka över er.
Mycket tankar om döden just nu. Varför vet jag inte. Livets sårbarhet har kanske hälsat på. Ber mig älska och ta tillvara allt det självklara som egentligen inte är det. Vi lever nu. Jag är tacksam. Kanske är det just det våra nyårslöften borde handla om. Att vara tacksamma för livet och verkligen leva det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar