Vad menas egentligen med julefrid? Skrattande nöjda barn med varsin skumtomte i munnen lekandes på vardagsrumsmattan med sina nyss varsamt öppnade paket, prydligt uppradade för stillsam lek? Köttbullar i lagom mängd? Samma gamla Kalle Anka och en förhoppningsvis betydligt nyare julskinka på bordet?
Jag vet ärligt inte vad det betyder. Kanske handlar det om att stanna upp för en stund. Se sina barn i ögonen. Lägga undan mobilen och arbetet och bara vara tillgänglig för de som är viktigast, och bara älska. Jag känner att orden ibland skapar en aning ångest. Kanske letar jag som många desperat efter julefriden utan att för stunden förstå eller ens närma mig insikten om att det är just sökandet efter dess existens som skapar ångesten och stressen över att jag inte kan finna den.
Jag lever med tron om att vi alla lever våra liv efter bästa förmåga. Även om våra förmågor kanske inte alltid är tillräckliga. Vi har alla varit där ibland. En del kanske stannat längre än andra. Det är då vi måste finnas där för varandra. Det är då frågan om julefrid för alla blir viktig. Att lämna ett paket under en gran till någon som inte har någon, att skänka lycka och hopp utan att själv kräva bekräftelse. Att ge en ensam människa i samhällets marginal ett leende eller en nyanländ familj som för länge sedan borde fått stanna en tanke de inte vet om...kanske är det då som julfriden kommer infinna sig och inte högen av julklappspapper eller i kön till systembolaget.
Kanske är det nyckeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar