17 år som ordningsvakt

Det har snart gått 17 år. En hel evighet, halva mitt liv. Det kändes rätt från första stund. Jag fann en väg som jag ville vandra. Jag var ung då. Bara 21. Men har nog aldrig känt mig så livsvan som då. 

Att bli ordningsvakt kändes som ett naturligt steg för mig. Jag hade under flera års tid ägnat min fritid åt att bygga upp en nattvandringsverksamhet för unga vuxna i staden jag växte upp i. Vi fanns där ungdomarna fanns. På discon, på stan, under festivaler och på fritidsgårdar. Vi jobbade sida vid sida med ordningsvakter och med tiden kände jag att det var där jag skulle vara. Det var tufft på den tiden att komma ut i krogvärlden som kvinnlig ordningsvakt. Det var inte så vanligt då. Det var innan var och varannan polis var kvinna. Det var jag och några kvinnor till som jobbade där jag var verksam. Ingen var dock så ung som jag. Gästerna var aldrig utifrån detta något problem utan en del av de kollegor som jag mötte i fältet mina första år som ordningsvakt. Ska sanningen fram så upplevde jag många gånger att det var fler som ville ligga med mig än som ville jobba med mig. Jag minns så tydligt en kväll när jag stod och pratade med en medelålders manlig kollega på en av stadens krogar. Jag berättade om min dröm att en dag bli polis. Han deklarerade tydligt sitt ogillande kring kvinnliga ordningsvakter och tittade plötsligt på mig och sa att polis är en helt annan sak. Där kan kvinnor få jobba, för inom poliskåren finns det skrivbordsarbete". Jag har nog aldrig varit så arg som då. 

Under de 17 år som jag jobbat som ordningsvakt har otroligt mycket hänt. Kvinnliga ordningsvakter är inte längre något konstigt och ovanligt. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag idag känner mig både accepterad och lyckligt lottad som har bra kollegor runtomkring mig, båda kvinnliga och manliga. Tänker tillbaka på de vakter som inte vågade jobba med mig och tanken som först slår mig är att de måste ha varit oerhört rädda och osäkra i sin egen roll. 

För mig handlar mitt arbete som ordningsvakt mer än någonsin om att möta alla människor med respekt oavsett vilka de är eller vad de gjort. Det innebär dock inte att jag inte ingriper emot dem, utan att jag gör mina ingripanden på ett så professionellt sätt som möjligt. Att skapa trygghet och ha en lugnande inverkan så att ni gäster ska kunna ha en fantastisk kväll med era vänner är mitt mål. 

Jag har aldrig varit och kommer aldrig att bli urtypen av ordningsvakt. Jag är inte störst eller starkast. Inte bäst på kampsport eller att på att slåss. Det handlar om att se varandras styrkor och ta till vara på det. Då blir man ett fantastiskt team på sin arbetsplats. Jag är lugn och trygg och är duktig på att bemöta människor och med det kommer man ofta väldigt långt.