En lördag morgon. Den sista lördagen någonsin 2017. Undrar just vad jag ska göra av den. För möjligheten kommer aldrig mer tillbaka. Har åren någon betydelse egentligen? Kanske, jag vet inte. På ett sätt har de det. Det visar att livet rullar på. Att det som var igår aldrig kommer tillbaka och att det som kommer i morgon vet vi väldigt lite om. Vi kan göra upp planer. Bestämma vad vi ska och vad vi vill. Men i slutenden så bestämmer vi bara en bråkdel. Liv kan ta slut. Plötsligt och utan förvarning. Det tycker jag är otäckt. Är det något som skrämmer mig så är det just det. Att jag omöjligt kan ha kontroll över min önskan att alltid få leva. För just nu finns inget alternativ. Jag är mitt i livet. Mamma till tre fantastiska barn. Fru till en själsfrände som skulle gå sönder utan mig. 2018 kommer fortsatt att vara mitt år. För något annat kommer jag aldrig att gå med på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar