En tidig timma

Liten chaufför kör med stadig hand sina bilar fram och tillbaka i timmar. Att han älskar bilar är svårt att undvika att se. Teorier om att det är vi föräldrar som tvingar in våra döttrar och söner i fack kan jag köpta till viss del. Men att det inte skulle finnas en liten killgen som skapar detta intresse har jag nog ändå lite svårt att blunda för.

Dotter, son och trött make sover. Jag försöker plocka ordning i vårt lilla kaos så gott det går. Får hjälp av Milo AB som ännu inte riktigt förstått det här med ordning och reda i städbranschen. Tillfällig paus med en klase vindruvor får hans mamma att kunna skriva några rader. Han är söt. Den finaste lille gossen vi kunnat få. Men hjälp vad energi och bus det finns i denna lilla kropp. Att inget är beständigt på vår jord, allra minst min städning blir denna morgon än mer tydligt.

Moa har bara vaknat och ropat på mig en gång denna natten. Jag tänker att det är ett bra tecken på tillfrisknande. Hon har knappt ätit på fyra dagar stackarn och hon oroas för den späda kroppen som allt mer blir skinn och ben. Önskar henne verkligen att få bli frisk nu. Vi ser fram emot nyårsafton och hoppas på ett friskare avslut på detta året.