Han ligger brevid mig flämtandes. Sträcker ibland ut sin arm för att försäkra kroppskontakt. Liten man är inte pigg. Vi väntar provsvar från Göteborg. Ibland tänker jag att vi kanske borde åka in igen. Men så kommer ett litet leende och tanken att nu kanske det vänder infinner sig.
Det är svårt när han inte har ett tydligt språk. När vi inte kan få ett svar på hur han mår. Tyder, gissar, försöker läsa av. Rädslan för feltolkning är stark. Tänk om vi missar något?
En annars överaktiv liten klätterpojke håller sig nära varje vaken sekund. Bilarna står parkerade där de ställdes innan sjukdom flyttade in. Det enda som just nu kan stjäla hans uppmärksamhet är Daniel Tiger och Den lilla rosa grisen på svt. Vi avvaktar och kämpar på med utspottade penicillin doser och hoppas på att sjukhuset snart hör av sig med en lösning och en begripbar förklaring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar