söndag 21 januari 2018

Jag välkomnar den

 Den stora tröttheten sätter in. Vet att det ska vara så. I lugnets vrå slappnar kroppen av. Här är  jag nu, sittandes vi min dator och låter hjärnan och hjärtat andas. För det är så jag gör när livet inte alltid är lätt. Så jag alltid gjort. Att skriva. Bara låta fingrarna vandra över tangenterna. De rör sig som i en dans. Ibland till synes av sig själva, utan att det skulle vara jag som styr dem. De är min överlevnadsstrategi många gånger. Hjälper mig sortera, greppa, bearbeta och ta in. 

När kaos händer. När tumult och kriser kommer nära. Då blir jag lugnare än vattnet i en stilla sommarsjö. Det är min kropps sätt att reagera. Blivit tydligt genom åren att jag fungerar så. Är tacksam för det. Jag vet att jag fungerar då. Kanske därför en del av mina jobb varit och fortfarande är att skapa trygghet i krissituationer. Att verka i kriser ligger mig varmt om hjärtat. Självklart önskar jag att vi alla  ska slippa uppleva livets absoluta mörker. Men att få finnas där bredvid någon när livet gått sönder har jag alltid sätt som en oerhörd gåva. Då handlar det inte om att laga och fixa och ställa tillrätta, för i de stunderna så finns den makten långt ifrån oss själva, utan om att innerligt finnas, nära.

Kanske kommer reaktionen nu sakta smygande. Jag välkomnar den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar