10 år idag. Tio år. Liten älskad Esther kom men fick inte stanna kvar. Jag minns hur jag grät hejdlöst hela dagen läkarna kämpade med hennes lilla kropp. Hur jag krampaktigt höll handen på min egen växande mage. Att ha sin egen lycka intakt samtidigt som någon annans värld fullständigt föll i bitar var svårt. En liten kusin fattas våra barn. Så kommer det alltid att vara. En till födelsedag i himlen. Fortfarande lika fel. Finns ingen mening, ändå hände det.
Ser på min egen blivande tioåring och undrar vem du hade varit. Hur ditt skratt hade smittat, om du trotsat dina föräldrars fotbollsintresse och börjat med balett. Jag är ledsen att ditt besök var så kort. Ledsen för att vi aldrig fick bli en del av ditt liv. Evigt tacksam dina föräldrar för att jag fick vara en av få som fick hålla din lilla fot i min hand.
Även om dygnen och timmarna var få, han du påverka hela vår värld!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar