Solen har verkligen värmt idag och jag och Christian passade på att äta lunch på fjällstugans balkong medan Milo sov och barnen var i skolan. Att bara få vara. Det är viktigt. Att få vara tillsammans som par och åter igen orka börja uppleva livet tillsammans gör mig varm i själen. Graviditeten har i mångt och mycket varit ett vakuum där varken ork eller lust att vara social har funnits. Blir än mer tydligt nu när jag fått tillbaka förmågan att le och skratta igen hur mycket graviditeten påverkat mitt humör och mitt mående. Jag är här nu. Tar en dag i taget och ler i vårsolen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar