Att vara en del av ett kvinnoideal. Visst faller dom flesta av oss in där. I en önskan om en viss grad av perfektion över våra kroppar och en önskan om att passa in?
Att vara gravid har i alla fall fått mig att få en mer avslappnad relation till min egen kropp. Trots viktuppgång så har jag ändå alltid känt mig vacker på något vis. Men visst kan man även ana en vikthets bland landets gravida i facebookgrupper och i magasin. Det ligger där under ytan och lurpassar på att slå sina klor i de som balanserar på gränsen.
Jag förfasas inte över detta för när livet ställts på sin spets, och det nya lilla livet sett natt bli till dag så skiter vi i idealen om än för en kort stund. För här på BB vandrar vi runt barfota i badskor av billigt märke, med håret på enda, ljusblå sjukhusskjorta i tre storlekar för stor med bara bröst, nättrosor med grön rand med en nedstoppad blöja större än farfar någonsin skådat. Med ömma underliv och osminkad sanning ler vi lyckligt in i våra vackra barns nyfikna ögon innan vi kastar en snabb blick i spegeln och förundras över kvinnokroppens otroliga magi att skapa underverk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar