Lugnet ligger som ett täcke över sjukhussalen. Ett barn på mitt bröst sover avslappnat. Hans mjuka hår kittlar vid min haka. Sprider värme i ett trött mammahjärta. Mörkret har nu lagt sig över staden som lyser 8 våningar ner. Fågelsång sjunger sina toner in genom de smalt öppna fönstret och jag blir alldeles lugn. Samma fåglar som för 16 år sedan sjöng för livet när min bästa vän snart inte längre skulle få leva, sjunger nu en hyllningssång och väcker livsglädjen till liv.
Älskade lilla Milo. Nu är det du och jag intill evigheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar