Lördag morgon och klockan är ännu ej nio slagna. Barnen har varit uppe sedan ottan, så vi har redan hunnit:

• Gå på promenad

• Plockat blommor

• Krattat löv (och spridit ut dem igen)

Dessutom så mös vi till det lite och hade frukostpicknick ute på gården. Var inte direkt någon trängsel så det var inte svårt att få plats fick vi vid ett av borden! ;-)

Vill sova mer

Små pojkar som tycker att det är morgon klockan 02.30 är inte popppulära just nu!

Fredag. Underbara fredag!

Jag tror att tentan gick bra. Magkänslan säger mig det i alla fall. Nu är det bara att vänta tills svaret kommer. Tack snälla Kicki för ditt stöd. Betyder mycket för mig!

Här hemma är det redan helg. Barnen luktar badvatten och ostringar och sitter framför tv:n som små ljus och tittar på Melvins favorit. " I drömmarnas trädgård".

Nu ska jag bara slappa, ta det lugnt och njuta av helgen. Inom närmsta timmarna sover barnen sött i sina sängar. På måndag börjar förvaltningsrätten....vad de nu innebär?

Sov gott så småningom!

STRIPPKLUBB ÖPPNAR- MAMMOR UPPRÖRDA!

I en stor artikel i JP kan man idag läsa om ett gäng mammors fasor över en nyöppnad stripklubb i Barnarp utanför Jönköping. På bilden står de uppradade med barn och barnvagnar utanför klubblokalen med sammanbitna miner.

Jag ler. Hela jag ler. Med hela ansiktet och med hela min uppenbarelse. Blir full i skratt och frågar mig själv varför? Av någon anledning så blir deras oro till komik för mig vid frukostbordet.

Sex är laddat för många människor. Fortfarande tabu och något som man skriver om i tidningarna, men som man kanske ändå inte talar helt öppet om. Att det öppnas en stripklubb i ett litet samhälle som Banarp och dessutom i en lokal där alla hemma mammor i området önskat sig en mataffär kan nog helt klart upplevas provocerande, men är deras oro befogad?

Jag har aldrig varit på någon strippklubb, och vi har kanske alla olika bild av vad en strippklubb är. Människor har i alla tider förförts och njutit av att se vackra människor dansa. Fascinerats av kvinnors nakna bröst- deras sensualitet och sexighet, och om de som uppträder där gör det för att de tycker om det så ser jag inget fel i det. Man får inte röra. De säljer inte sex. De säljer en upplevelse.

Grannarna tror att det kommer att dra till sig en massa läskig folk till deras bostadsområde. För visst är det väll så att det bara är läskiga typer som gillar halvnakna kvinnor!?

Jag har jobbat på krogen i snart 10 år och jag kan lova att den köttmarknaden som råder där, både innehåller prostitution, ofrivilligt tafsande och en hel massa läskiga typer. Kanske är det där utanför som vi borde stå med våra barn och protestera. Men det heter nattklubb, och visst är det så att det ordet är mindre värdeladdat?

Det som gör artikeln ännu roligare tycker jag, är att det inte finns en enda pappa med bland de oroade grannarna. För vist hade det sålt lösnummer om det istället stått: STRIPPKLUBB ÖPPNAR- PAPPOR UPPRÖRDA!

Dessutom så har de kvinnor som nog mest av alla vill få stället stängt, gett ägaren den bästa gratisannonsen han någonsin skulle kunnat få inför premieren! För det måste vara fler än jag som inte ens tidigare hade en aning om dess existens!

Världen utanför ger andra perspektiv

Torsdag kväll. Tenta i morgon. Den värsta ångesten har lagts sig. Går det så går det. Går det inte är den ingen katastrof. Bara en tenta som måste göras om.

Läser på Lotta Grays blogg om rädslan för morgondagens provsvar. Hennes svar är livsavgörande. Har cancern kommit tillbaka som hennes magkänsla säger, finns inga garantier om nya försök, om nytt prov som inom några veckor kan göras om med glädjande besked. Där finns anledning till all världens oro och ångest, vad är en tenta i det stora hela!?http://www.alltforforaldrar.se/vimmelmamman/

Pluggade lite på förmiddagen. Eftermiddagen har jag spenderat med mina barn ute på gården. Sett dem leka och med lycka i ögonen trycka i sig den överkokta korven som tillagades på stormköket som vi köpte i våras. Det är dom som är viktiga. Livet med dom, att de får vara friska och att jag får se dem växa upp. Att vara kvar i stunden och ta vara på den.

Moa leker katt i en bur!

Korvkokning

Vem har sagt att killar inte leker med dockor!?

Konstigt nog smaker maten mycket bättre utomhus!

På en sjukhussal ligger en liten Elton och kämpar för sitt liv. Ser man sig runtomkring får man ganska snart ett annat perspektiv på sina problem.

Elton och hans familj finns i mina tankar. Besök gärna hans mammas blogg och följ deras kamp. http://jenni80.bloggsida.se/2009/09

Blir man någonsin redo för att dö?

Tror ni att man någonsin blir redo för att dö? Att när man väl hamnar i en sådan situation där man vet att tiden är knapp, försonas med det oundvikliga? Jag har svårt att tro det, men kanske hoppas jag ändå på att det är så. Att man när tiden är inne somnar i ett lugn av acceptans och får lämna livet med ro.

Jag tänker ofta på döden. På gamla som levt sitt liv, på barn som aldrig ens fick börja. På olyckor som lämnar kvar älskande i tårar, på människor som jag älskar som inte fick leva.

Många nätter var jag vaken, grubblandes, sökandes svaren på varför. Vaggades till slut till sömns av försommarens svala morgonvindar. När någon man verkligen älskar dör, så tror jag så här i efterhand att det inte går att finna några svar om meningsfullhet. Sökandet i sig är nog ändå resan som räknas. Det är den som leder till acceptans så småningom, inte att man finner ett svar som på något vis skulle rättfärdiga det som hänt, och det som gör så ont av saknad i själen.

Ingens liv är oändligt. Inte mina föräldrars, inte Moas, inte Melvins, inte mitt- inte ditt. Det gäller att leva, nu!

MOST WANTED!

Kan någon lösa mysteriet med strumptjuvarna som uppenbarligen smyger runt här i huset på nätterna skulle jag vara väldigt tacksam!



Den misstänkte är enbent, och jag börjat bli mottligt road över alla enstycke strumpor som blir liggandes kvar här i en ständigt växande hög!

Tips kan lämnas till polisen i Jönköping!

Primer och orosmoln

Dygnets timmar räcker inte riktigt till för Fru Fransson. Tenta på fredag som ligger som ett orosmoln över mig kväver lite av den enorma lycka som jag egentligen känner. Gör så gott jag kan, men det är en enorm omställning för hela familjen att jag börjat skolan igen. Går det så går det, och går det inte får jag väll helt enkelt göra om det. Men visst vore det underbart om det gick vägen.

Om ni tycker att jag är ovanligt snygg i morgon så kan det bero på att jag varit och shoppat en primer från smashbox idag! ;-)

Lovar att återkomma med en recention!

Första bilderna från Vårt bröllop

Fru Fransson

En trött men lycklig Fru Fransson somnar snart brevid sin älskade make.

Ett stort tack till alla er som gjorde vår dag till ett fantastiskt minne!

När kärleken föll

Den 22 november är det 6 år sedan kärleken föll över mig. Plötslig, oväntat, fantastisk och skrämmande. Känslor från ingenstans välde fram och mitt liv tog en total vändning. Fylldes med en mening som jag nog aldrig upplevt tidigare.

Christian du betyder allt för mig.

Jag älskar dig!

Sista natten i min säng som Fröken Lilja

Sista natten i min säng som Fröken Lilja. I mitt stilla sinne så dyker tankarna upp. Glada lyckliga tankar om en lång och kärleksfull framtid med Christian, men också en undran om vem kommer jag nu att bli? Hur lång tid tar det för hjärtat och hjärnan att förstå att breven i postlådan adresserade till Karin Fransson, faktiskt är jag?

I morgon kväll åker jag och Christian och bor på hotell tillsammans med två vänner som ska vara med och fotografera oss på lördag. Barnen ska farmor och farfar ha hand om, så det ska bli skönt att bara behöva tänka på oss själva. Att få dem klädda, fina och levererade till kyrkan i färdig förpackning, mätta, rena och glada och i rätt tid känns som en oerhörd lyx.

Lördag klockan 15,30 är vigseln och ni som bor i närheten, känner oss och vill titta förbi är naturligtvis varmt välkomna dit för att bevittna vår vigsel. Hör av er till oss (mobilen)om ni vill veta vilken kyrka det är.

Nagelförlängning

Människor med snygga naglar. Visst har man sett dem många gånger. Gömt undan sina egna lite ginerat och undrat hur sjutton dom burit sig åt för att få dem så fina, när ens egna bara går av och skivar sig.

Massor av människor går runt och skäms och försöker eftersträva det näst intill omöjliga. Att få sina egna naglar att bli lika fina som "deras". För de som jag alltid avundats. De är ju de människor som med nagelförstärkning gjort dem vackra. ( visst finns säker några undantag).

Skippade föreläsningen om arvsrätt idag och det var det värt. För vackra det blev dom!

Före

Nja...kanske inte riktigt vad jag tänkt mig...

Efter

Nu har jag hittat ännu en drog som blir svårt att leva utan. Ni som en gång testat- ni vet nog vad jag menar!?

Livets under

Det blev en liten Einar

3125 g och 47 cm lång

Christians syster Lotta och hennes Jonas är stolta nyblivna föräldrar!

Välkommen till jorden!

En liten prins har nu kommit till världen!

Pustar ut...

Ett stort Grattis!

Närmsta dygnen blir en ängel storasyster

Deras lycka är så nära nu. Så nära som katastrofen en gång var. Deras glädje den måste få komma nu. Det måste få vara deras tur.

Ett litet liv, så snart så snart kommer du att möta vår värld. Snälla lilla du, du måste stanna kvar hos oss. Dina föräldrar längtar efter att få möta din blick och hålla dina små händer. Få klä din lilla kropp i klädnad som tillhör livet. Vi är så många här runtomkring dig som längtar. Som ber för att allt ska gå bra.

Mina tårar rinner. Inte av sorg denna gång men av orosblandad glädje över att Trollet inom närmsta dygnen kommer att möta vår värld. Ett litet barn. Ett litet älskat barn med en änglasyster i himlen. Nu är det din tur att leva!

Koncentrationen är plötsligt som bortblåst, men det spelar ingen roll. Det som spelar roll nu är att allt går bra.

Lotta och Jonas- Ni finns i varje cell av min kropp och i varje tanke som jag tänker!

Livet är utanför min makt och min kontroll. Kan inget göra än att önska er Lycka till!

Graviditetsmissbrukare

Kommer jag någonsin sluta längta? Längta efter det där magiska pluset, den första lilla tendensen till mage, rörelserna av små fötter och händer som vittnar om livet där inuti. Längtan efter det magiska skimret som glänser av sig på hela livet runtomkring. När ska jag någonsin sluta bära på önskan om flera barn. Trots att jag hela tiden varit medveten om att Melvin var sista gången, så kommer ändå det där oerhörda suget om tillfredställelse tillbaka.

Jag vet ju att det inte skulle fungera. Att vi varken har tid eller ork att ta hand om flera barn. Men trots den vetskapen som intellektet skriker ut till mig vill känslorna ändå gå den banan. Vill förföra mig, och skulle C fråga så skulle jag ta varje chans jag fick för att fullfölja, trots att min hjärna vet att det inte vore det bästa för oss.

Graviditetsmissbrukare...kan man vara det?

Längtan. När ska den gå över...för den gör väll det så småningom...Eller?

Pimpa dina Ikea möbler!

Ibland stöter man på en sådan där affärsidé som är så genail att man nästan blir förbannad att man själv inte kommit på den.

Pima dina Ikea möbler. Om tillbehör till Ikeas vanligast möbler som gör dem unika.

Bara att säga grattis till Parts of sweden. Någon annan än jag blir rik denna gången också!

Om någon funderar på bröllopspresent så kan jag tänka mig en sådan möbel som på bilden!

http://www.partsofsweden.se/website1/ikea-/-/tv-hiss-mediamax.php

På jakt efter mitt höstbröllop

Satt här om dagen och tittade ut genom fönstret på sommarlandskapet som vilade i solen. Inte ett spår av höst. Varmt och grönt och fint precis vad alla önskar sig. Ja, kanske inte riktigt alla. Inte jag! En vecka kvar till bröllopet nu, och vilken pusselbit är det som saknas? JO, just det. Gula och röda blad!

Men så åkte jag en sväng med bilen igår när jag skulle och testa min brudklänning och därifrån vägen när jag for fram så hittade jag den. Hösten! Gula löv! Inga många med de fanns där, som ett tecken på att den efterlysta hösten trots allt är på intågande.

Tidsbrist

Hur får man tiden att räcka till?

SVAR: Prioritera!

Hur prioriterar man rätt, när allt måste göras?

Första mötet med frisören

Första mötet med frisören är avklarat.

Inte lätt att förstå vad det blåa skynket var till för.

Kanske för att man ska ha något att dra av sig!

Moa däremot älskar att gå till frissan.

Sitter som ett tänt ljus och stålar i takt med att lockarna faller mot golvet.

Med lite sprayfärg och mammas mobil går det mesta att fixa.

Två nyklippta barn redo för bröllop!

Fanatisk loppisfantast

Nej jag skulle nog inte vilja säga att jag är en fanatisk loppisfantast, dock älskar jag hela idén med att köpa jättefina saker för i stort sätt inga pengar alls. Skulle ju kunna lägga till som motivering att det är bra för miljön att saker går i arv och återanvänds istället för att gnaga på ozonskiktet , men jag ska ädelt erkänna att det nog snarare är en bonus och en bieffekt av mitt handlande än ett allmänt ställningstagande.

Moa har vuxit och blivit en stor tjej i sommar och helt plötsligt så var näst intill alla hennes kläder för små. Gav mig ut på jakt och en lördag senare hade jag inköpt 12 stycken "nya" plagg till hennes gapande byrålådor.

Så nu till pudelns kärna...(hmm...är det så man säger?) Vad tror ni jag fick betala för dem?

Svar lämnas under kommentarer och ni som redan vet är för länge sedan redan diskade!

Vardagslyx är min nya ledstjärna

Ja, och så var det det här med att skapa behov som man inte visste att man hade. Jag lyckas ganska så bra med det, så just nu är jag nog skönhetsindustrins bästa vän.

Investerat i en fantastisk hudvårdsserie...eller de säger att det är det i alla fall. De verkar bra i alla fall, och dessutom sätter det lite vardagslyx på tillvaron när jag vet vad de kostade.


Det absolut bästa med mitt nya inköp var dock att jag lyckades få två premier när jag köpte fyra produkter. Två necessärer fyllda med roliga krämer och grejjor och det alldeles gratis! Tänk vad pengar jag tjänade på att köpa det första kittet! 1100 kr enligt märket själva! (Christian mumlar i bakgrunden att det bara är med tjejmatte som den ekvationen går ihop). Hur som helst var det en välkommen bonus i alla fall, och jag fortsätter min resa mot att försöka bli en vackrare brud.


Idag blev det även ett läppglans från Dior. Så lyx är mitt nya ledord!

Bröllopet närmar sig.

Med rädsla för att dö

Timmarna flyr i dimman av vardagen. En morgon blir till kväll som blir till natt som blir till dag. Någon sa en gång att tiden är flyktig. Den är, och plötsligt har den åter igen bytt skepnad.

Livet går så fort. Jag försöker följa med i flödet. Men jag är rädd. Rädd för att allt en dag ska ta slut. Att jag inte ska få finnas. Att inte få vakna bredvid min älskade Christian mer, inte få se mina barns lycka i nysnöns skimmer den första vintermorgonen. Att inte få svära över för långa köer i morgontrafiken. Aldrig mer få veckohandla på ICA maxi eller kratta löv på hösten. Att allt bara ska ta slut. Att inte få vara med längre. Att inte få vara med om livet.

Orättvisan finns. Unga människor vars liv borde vara självklart dör. Tas ifrån oss. Mammor med små barn de dör också, trots att det strider mot världens alla etiska regler. Det som inte får hända, händer.

En gång i tiden var jag rädd för att leva. Men rädslan för att dö är så mycket starkare. För döden, den bär inga alternativa slut.

Jag vill leva. Låt mig få leva mitt liv!

Länge...

På besök i "förorten"

Skäms lite över att säga det men trots att vi bott här i över tre år så kan jag räkna på en hand hur många gånger vi har varit ut till Råslätt. Till "förorten". Men trots det så tror jag mig veta hur det är att bo där. Att kriminaliteten är hög, att många människor lever på bidrag eller är arbetslösa. Att barn och ungdomar inte lär sig "riktig" svenska. Att betongen är så grå och trist att till och med blommorna dör av tristess.

Idag var vi dit med barnen, och jag måste erkänna att jag hade jättetrevligt. Råslättsdagarna med tivoli, knallar, loppis och matförsäljning har nog egentligen större betydelse än vad jag först kunnat ana. Det är inte bara ett jippo för de som bor där, det bygger broar över fördomarna som finns, broar mellan människor, kulturer och stadsdelar. Det får sådana som jag att våga åka dit, att våga närma mig något som känns avlägset från mitt vanliga liv.

Glada människor med leende läppar, dofter från andra matkulturer, barn med lysande ögon av lycka och en ballong i handen, grönområden och vackra gångvägar. Vad vet jag egentligen om dem? Vad har jag för rätt att döma? Fördomar finns kvar men betongen bleknar i ljuset av glädjen och gästfriheten hos dem som bor där.

Nedräkning pågår

Nedräkningen har börjat. Precis 2 veckor kvar nu till vi gifter oss. Vet inte vart det senaste året har tagit vägen. Det kändes så avlägset, då den där dagen för drygt ett år sedan då vi bokade kyrkan. Som om vi skulle ha all världens tid på oss att fixa allt som måste ordnas. Ändå står vi här nu och gör allt i sista stund och tycker tiden rasar iväg allt för snabbt.

Vi har allt under kontroll, eller vi lotsas att vi har det i alla fall. Här om dagen beställde vi min brudbukett. Jag tror att den kommer att bli jättefin.

Livets sköra tråd

Tänk hur skört livet är egentligen. Vi är nog många som tar en hel del förgivet. Att lycka på något vis ska vara självklart. Att en graviditet ska generera i ett barn som för alltid ska få vara närvarande. Små fötter som en dag ska ta stora steg på jorden. För alla blir det inte så. Barn dör och lyckan smulas sönder till vassa glasskärvor av det som borde ha varit en självklarhet. Små strumpor i en byrålåda ligger kvar. Orörda.

Jag vet inte hur det känns att mista det värdefullaste som finns. Men jag vet hur stark kärleken till ett barn är.

Två änglabarn i min närhet ska inom några veckor få syskon. Två nya små liv som önskar chans till livet. Med hela mitt hjärta så välkomnar jag dem. Lilla Liten och ett Trollet, vi är många som längtar efter er!

Uppdatering från världen här utanför

Dagarna rullar på. Kämpar på med skolan så gott jag kan och känner att jag hinner med. Det är ovant. Världen här utanför har så länge varit så långt borta, nu närmare än någonsin. Försöker vara positiv och tänka att på att alla socionomer innan mig faktiskt lyckats bli godkända på denna kurs , och jag är väll egentligen inte mer korkad än dem?