Så var friden slut...

Fredag och solens strålar värmer som aldrig förr. Våren är verkligen här och det är som att få en injektion av glädje rakt in i blodet. Men det finns ett men. Ett men som jag gladeligen skulle klara mig utan och som jag redan efter två våriga dagar svär över. Dessa förbanade getingar. Två dagar utan deras plågande närvaro. Är det allt jag ska få? Kanske är det bara någon gammal övervintrad otäcking som har tinat, för jag har för mig att getingarna inte brukar komma förrän i juli någon gång?

Hur som helst så tycker jag inte om den, och det gör ju inte saken bättre att Christian är lika hysteriskt rädd som jag. Moa blev stucken under ögat på dagis i höstas, så idag när hon fick syn på en geting så blev hon halvt paralyserad och sprang och höll för ögonen och ville gå in. Det är inte lätt det där. Vet inte hur jag ska bemöta hennes ångest, då jag själv är så rädd. Blir ju inte heller bättre av att hon tror att allt som flyger är getingar, då minsta lilla flygfä blir en jättebäst som riskerar att utrota hela hennes existens!