tisdag 14 april 2009

Med vitsipporna kommer sorgen tillbaka

Våren har kommit. Sprider ljus och glädje och ger hopp om en framtid sprudlande av nytt liv. Ändå så händer det varje år. Att våren väcker min sorg till liv. En sorg som verkar vara livslång men som jag idag kan leva med. Som jag kan se tillbaka på och med fridfullhet inse att hon inte finns längre. Men när de första vitsipporna knoppas och marken runtomkring mig pryds av det vitaste täcke så brister även tårarna ut.

Trots att det snart gått nio år så minns jag frustrationen och ilskan som jag tampades med. På en steril avdelning i ett högt sjukhuskomplex låg en livsglad trebarns mamma som älskade sitt hem i sitt natursköna paradis i skogen och tynade bort. Vitsipporna i hennes trädgård. Jag ville så gärna att hon skulle få se dem. Få komma hem. Men det blev aldrig så och varje vår kommer den ilskan tillbaka. Vitsippor är förknippat med naturens återfödelse efter vintern, men för mig har de blivit en symbol för orättvisa och död.

Trots att jag inte vill vara ledsen mer så är jag det ändå. Om hon kunde dö så kan alla dö. De jag älskar, mina barn, min blivande man, min familj, mina vänner. Alla kan vi dö och det finns inget som jag är så rädd för som det!

"Cirkel of life"- var en av de låtar som Carina valde till sin begravning. Den är fin, och det var verkligen så hon såg på sitt eget döende i slutet. Att vi alla är delar av livets och naturens kretslopp,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar