Det här med tid. Hur kommer det sig att tiden när man är vuxen går så mycket snabbare än tiden när man var barn? Sommarloven var oändliga och jag gick i veckor och längtade efter att reklambladet med årets alla nya skolprylar och bänkpapper ifrån Bokia skulle dimpa ner i brevlådan. Tiden nu känns aldrig oändlig. Allting bara rullar på och jag hinner långt ifrån med allt jag vill och borde.Påsken var bra. Lilla Moa sprang runt bland husen här på vår gård men lyckan sprudlande i hela kroppen. Hon måste verkligen ha gjort succe med sin charm för så mycket godis som hon hade i sin kaffepanna efter 20 minuter har jag nog aldrig varit i närheten av. Bara väntar på att hon en dag ska komma på att hon vill leka den leken igen och bli liggandes skrikande på hallgolvet när jag i ett desperat försök försöker förklara att tigga godis får man bara göra , när det hänger fjädrar i träden.
På skärtorsdagen så var vi tillbaka till lekterapin och hälsade på Stina. Det var en stolt och lycklig Moa som aldrig verkade vilja åka hem. Stina har kommit att betyda jättemycket för henne, och både jag och Christian är så oändligt tacksamma för att vi fått komma dit. Vi hade köpt ett halsband till henne som tack för all hjälp med texten, änglar finns, du är en. Moa räckte fram ett paket varpå Stina utbrast, - Nemmen, vad har du där? Ett barns givna och spontana svar blir naturligtvis även hennes. -"ett halsband!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar