tisdag 14 april 2009

Sofie Lohede- När tragiken blir ett faktum

Vem har kunnat undvika att uppmärksamma fallet med Sofie? Flickan som tog livet av sig för att hon inte vågade möta sin våldtäcksman i rätten. Tragiken är så enorm, och trots att jag inte kände henne så berör hon mig djupt in i min mammasjäl.

Jag ser på mina fina barn. Min älskade barn som lever ett ganska så bekymmerfritt liv. Ser på bilderna på Sofies minnessite på youtube och möts av ett litet litet barn, som ser ut som vilket litet lyckligt barn som helst. Förmodligen inte äldre än vad Melvin är nu. Orättvisan finns närvarande hela tiden. Vi föds inte med samma förutsättningar. Att alla barn inte får ha det så bra som mina barn faktiskt har det gör mig så ledsen. För de är bara barn det handlar om. Små späda små liv som inte själva från början kan välja sin egen väg. Får sår i själen som aldrig läker. Som väljer död framför liv.

Det finns inte ord för det som händer. Att hennes rädsla var så stark att hon hellre dog än att möta honom igen. Att hon var rädd för att ingen skulle tro henne. Vuxenvärlden har svikit henne. Så är det bara. Att hennes förövare ska gå fri för att hon inte kan vittna är ett hån mot hella hennes varelse.

Mina tankar finns hos hennes familj och vänner och jag har full förståelse för den enorma frustration och hat som de känner just nu. Både mot han som gjorde det och emot åklagaren. Men för mig som står här utanför och bara iaktar och blir berörd via medierna så är det kanske lättare att med andra ögon se. Jag kan känna att man ska lämna åklagaren ifred. Att utsätta honom och hans familj för lidande leder inte till något bra för någon. Det är inte han som skrivit lagen. Var istället arga och upprörda på de politiker som har makt att ändra de lagar som är upp åt väggarna fel!

Namninsamling:

http://www.namninsamling.se/index.php

Till minne av:


http://www.youtube.com/watch?v=xHsflvcMn6E

1 kommentar:

  1. Jag kan inte beskriva min saknad till henne även om det är en månad sedan jag blev väckt av min mamma för att sophies mamma hade ringt oss på morgonen och sagt detta jag var/är helt jävla förkrossad min bästa vän under mellanstadiet är borta, jag visste att hon inte skulle orka allt som hände men sen kom det ljusa allt verkade bli bra och då... borta :'(

    SvaraRadera