Så var det avslutat. Tentan gick bra. Åtminstone så är känslan den att det gjorde det. Svart på vitt dröjer veckor innan jag får det, men magkänslan är den jag lever på. Känns som jag burit runt på en container med gammal skrot som jag nu kunnat göra mig av med. Att ha omtentor släpandes efter sig är inget hitt, men jag är tacksam för att jag haft hela min mammaledighet på mig att ändå fixa det här.
Nu är jag fri och ska njuta av de månader som är kvar av min tid här hemma med min underbara lille kille. Lapa in vårsolens strålar och vara den fantasiska mamma till mina barn som jag vill vara. Till hösten drar det gång igen och det är med ett lättnandes suck som jag nu vet att jag inte behöver vara orolig för att byta klass. Jag har trivts jättebra och är så tacksam för att det finns människor som med öppna sinnen tar till sig nya bekantskaper, och som på så kort tid fått mig att känna mig så välkommen. Tack snälla ni...tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar