När bacillerna flyttar in

Moa har inte varit sig lik idag. Vaknade i morse. Ville inte ha sin välling som hon annars skulle göra vad som helst för att få. Ingen frukost. Borde jag inte ha förstått redan där att hon inte mådde bra idag. Men hon var inte varm eller så. Genomled förmiddagen på dagis. Vilade på en soffa. Ingen lunch. På eftermiddagen så bröt bacillen ut. Nu har hon nästan 40 graders feber min lilla Mosing. Varm som en kamin, och snarkande som ett helt logement med militärer, slumrar hon oroligt på soffan i vårt vardagsrum.

Borde ju ha förstått att något var på gång och kanske gjorde jag det också. Men så finns alla de där måstena som man ska göra som kanske gör att man ändå chansar, skickar barnen till dagis för att det faktiskt inte finns något konkret att ta på. Jag tror att de allra flesta av oss föräldrar gör så ibland. Men visst gör samvetet lite ont så här i efterhand. Vi borde nog alla bli mer lyhörda inför våra barns signaler och behov, och innse att livet ibland måste uppoffras för de små, som ändå i slutenden är det som räknas och som är viktigare än någonting annat.