Ett sovande barn på mitt bröst fyller natten med mening och varma känslor. Så vacker du är. Du andas tungt med din lilla hand framför munnen. Så rofyllt. Så fridfullt vilar du. Andas in doften av ditt mjuka hår. Försöker förstå att det var du som var här hela tiden. Som växte. Som fick fick livet att stundtals göra ont när rädslan att förlora dig tog över. Nu kan jag inte föreställa mig ett liv utan Dig.
Tänk vad kärlek kan skapa. Ett underverk större än livet självt. Hur kunde vi ens tveka? Känner mig så tacksam över vad livet givit mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar