måndag 2 maj 2016

Bortom regnbågen finns du

I natt har rastlösheten flyttat in. Kanske är det bristen på sömn som gett oron i kroppen fritt spelrum. Barnen sover lungt och trygt på våningen ovanför, och i mörket förvandlas tankar till ord.
 
I kväll fick jag frågan av en tjej jag mött på nätet om sorg blir lättare med åren? Jag svarade henne tveklöst att så är fallet. Att sorgen ändrar skepnad och att det onda i hjärtat med tiden blandas upp med kärleken och tacksamheten över allt det vackra som en gång fanns. Det slutar nog aldrig att göra ont helt och hållet. Ibland skapar sorgen fortfarande tårar trots att det i dagarna gått 16 år sedan döden oundvikligt hade andra planer för en kär vän än liv. Kärleken har blivit starkare med åren liksom känslan av glädje över det liv vi en gång delade. Jag känner tillhörighet. Kvinna till kvinna. Mamma till mamma. Ser dig framför mig. Leendes. Jag tror på en himmel. Kanske inte nödvändigtvis en Guds himmel, men är övertygad om att någonstanns bortom regnbågen så finns du Carina. Levande.
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar