Klänning, bröllop och bridezillas

Kväll igen. Snart natt. Tänk om man kunde stanna tiden och få kvällen att bli längre. Så mycket som jag borde göra. Så mycket som jag skulle vilja göra. Men tiden rinner ur mina händer och jag får vara glad för de sandkorn som jag lyckas att fånga och göra något av.

Idag har jag provat och beställt den klänningen som jag ska ha när jag gifter mig. Den var lika fin i verkligheten som på bilden och den passar verkligen mig. Tror att jag kommer att känna mig vacker i den. Kommer även att ha en cape över om det är lite kyligt ute. Som på bilden men mörk, djup blå. Både klänningen och Capen är ifrån ett smålänskt företag som heter Yala. Bilderna är tagna från deras hemsida. www.yala.se

Det här med att planera sitt bröllop. Att åka land och rike runt för att hitta den perfekta klänningen, rätt nyans på servetterna och kväll efter kväll prova att vika dem till olika figurer för att säkerställa att allt och då menar jag precis allt är planerat i detalj. Doftljus på toan, hjärtformat ris och pressade löv till bordsdukningen flera år i förväg. Jag kan bli så trött på sånt. För den ena sidan i mig känner att det borde vara så man ska göra. Men jag är absolut inte sådan som person. Jag hittade min drömklänning på nätet och blev förälskad när jag provade den. Ser inget behov av att leta efter ännu fler för att sedan bestämma mig för vilken jag ska ha. Men vi är väll alla olika och måste få vara det. Jag tror bara att många människor ibland glömmer bort varför de gifter sig och att löftet och kärleken till mannen eller kvinnan blir en biroll i alla prylar och saker som man måste ha. Ibland kan min spotana tanke vara att om alla bridezillas skulle lägga ner lika mycket energi och vara lika petiga och kräsna i valet av man, som de är i valet av fyllning i sin tårta tror jag att man skulle kunna undvika en hel del skillsmässor i framtiden.