Har jag glömt bort att det finns en värld där utanför?

Det här med dagisbaciller. Ibland känns det bara så tröstlöst. Moa fick med sig maginfluensan hem ifredags och sedan har den spridit som som en löpeld i vårt hem. Det är inte roligt med magsjuka barn och det är definitvt inte roligt att vara en magsjuk förälder! "suck"

I morgon ska vi tenta av första delen av psykologin. Jag har försökt att plugga så gott jag kan och hinner med. Har koncentrerat mig till det som sagts på föreläsningarna och ber om att det ska räcka hela vägen fram. Vill verkligen bli godkänd på den här kursen nu så jag inte behöver ha den hängande över mig längre.

En gammal barndomsvän kommenterade min blogg på msn här om dagen. Han tyckte den var totalt urtrist med allt tjat om barn hela tiden. kanske tycker han det för att han själv aldrig fått uppleva det.

Har inte haft en medveten tanke om att det ska vara det jag ska skriva om, men innsåg när han sa det att det verkligen är så. När man blir förälder så upptar det nog hetl enkelt nästintill all ens tankeverksamhet. Frågan är om det beror på att det helt enkelt inte finns tid och plats för andra tankar och saker eller om det är så att allt annat blir ovesäntligt? Jag vet faktiskt inte. Kanske är det så att jag bara blivit inskrängt och gammal och glömt bort att det finns en hel värld därutanför!?