En ängels födelsedag

22 januari. För alltid ett datum som känns i mitt hjärta. Den glädjande nyheten om än lite chockartat, att våra barn fått en liten liten kusin under natten. En liten flicka vid namnet Esther. Om än åtta veckor för tidigt så var glädjen så stor. Glädjen böts strax ut mot oro. Mot rädsla, mot hopp och tillslut mot sorg. Det fanns inte längre ord utan bara en massa tårar och förtvivlan över att barn kan dö. Så orättvist visade sig livet vara.

Det har gått ett år nu. Idag skulle lilla Esther haft sitt första födelsedagskalas. Förundrat fått smaka på tårta, prasslat med inslagningspapper. Frågorna är många. Undrar vem hon skulle varit lik. Om hennes ben hade burit hennes kropp eller om hon stapplande hade försökt att resa sig upp mot möblerna i vardagsrummet.

När jag talade om för Moa att Esther i himlen fyller år idag undrade hon glatt om vi skulle sjunga och äta tårta. Hennes ögon blev så ledsna när jag talade om att Esther inte kan äta tårta med oss. Vi får se om hon i leken under dagen sjunger må du leva, hurra, hurra för fulla muggar som hon brukar göra. För även om hon inte finns hos oss så finns hon i våra tankar idag.

Om jag hade haft 1000 gasbalonger så skulle jag släppa dem utanför vår dörr och låta dem fara upp i himlen och pryda hennes himlatak. Kanske är det även som Hanna många gånger sa när hon var liten. Att gammelmorfar Arne bakar tårtor i himlen och han tillsammans med Inga ser på när Esther får blåsa ut sitt första födelsedagsljus!

Lotta och Jonas. Ni finns hos mig idag.