Köpte aftonbladet idag. Väldigt sällan som jag gör det nu för tiden. Blir mest att jag läser den på nätet. Men när vi stanande på macken idag på väg mot vårt utflyktsmål med barnen och bilen skulle tankas passade jag på att skaffa lite underhållning inför bilresan.Det första jag möts av är bilden på tre döda barn på ett kallt stengolv med en förtvivlad fader halvsittande på golvet ihållandes av sina släktingar för att han inte helt ska falla samman. Min första reaktion var. Hur kan de publicera detta!!! Men när mina ögon börjar läsa artikeln så aftonbladets chefredaktör skrivit så förstår jag plötsligt. Han skriver att de valt att publicera för att vi ska bli arga och reagera och hjälpa barnen i Gaza och inte för att få oss att känna oss illa till mods. Det är så verkligheten ser ut och den kommer inte att bli vackrare för att vi i vår trygga lilla del av världen inte vill ha osmakliga bilder av döda människor till lunch.
Tårarna bara rann på mig när jag läste om denna familjs historia. Samtidigt som jag blev så arg. Hur kan något sådant här få pågå? Om jag slår någon på käften på stan så döms jag förmodligen till böter och skadestånd, dödar jag min ovän så får jag fängelse. Dödar jag däremot 365 barn i Gaza iklädd ett lands uniform så händer inte ett jävla skit. Kanske blir jag till och med hedrad som krigsveteran någon någon i framtiden! Det gör mig illa mående! Sättet som man för krig på idag är så jävla fegt. Man kan sitta i ett helt annat land. Drickandes kaffe och med en kanelbulle i handen och trycka på en löjlig liten knapp som gör att programerade raketer far iväg...man behöver inte längre se skräcken i ögonen på de människor som blir projektilernas mottagre. Barnen vars lemmar faller i småbitar, blod, skrik. Vanmakt. Om man nu ska kriga, och om man nu ska döda någon annan människa så ska man göra det inom sitt eget synfält och tvingas leva med konsekvensernas bilder på sin näthinna resten av livet!
På en landyta som är fyra gånger mindre än öland bor 1,5 miljon människor. 2/3 av dessa är barn under 18 år. Hur kan man skjuta raketer mot en land som till största delen består av barn? Och hur många av den återstående tredjedelen är gamlingar?
Jag saknar ord för det som händer. Vet inte hur dessa människor någonsin ska kunna leva ett normalt liv igen om de nu överlever. Ingen ska behöva uppleva det som de tvingas genomleva och jag är så oerhört ledsen för att världen är så ond som den i själva verket är!
Lyckligt lottad är jag när jag sitter här med en påse jordnötsringar och irriterar mig på dåliga låtval i körslaget. Livets lotter faller inte rättvist. Men att spädbarn ligger döda på ett kallt stengolv i ett bårhus pga av vuxnas idiotiska konflikter finns det ingen som helst godtagbar förklaring till!
Jag läste om en pappa igår. Han hade dömts till fängelse eftersom han hade slagit en granne med hammare. Rätten menade att det inte var i självförsvar eftersom pappan slagit utan att behålla sitt lugn. Grannen blev inte åtalad alls eftersom han var skadad.
SvaraRaderaPappan hade blivit knivskuren av grannen dagen innan, fått upprepade hotelse bl.a. om mord, och nu jagade grannen pappans barn med kniv samtidigt som han sa saker som att mamman skull våltas, ett gäng polska städare skulle komma och städa upp bland blodet efter barnen osv. Dessutom anföll grannen, so tydligen, var stor pappan två gånger. Pappan hade en hammare i fickan och drämde till grannen ett par gånger.
Pappan ringde själv polisen. Är inte det självförsvar??? Jag skulle ha kunnat göra det!
Världen är så underlig! Jag har slutat läsa tidningar och se nyheterna för jag orkar inte. Jag blir så ledsen och rädd.