Åska. Visst var man väll som barn lite rädd för detta mullrande. Blixten fick man lära sig vara den farliga i detta skådespel. Men mullret. Detta rytande arga, visst var det det som skrämde? Kanske är det fortfarande lite åt det hållet. Ibland hör man om att blixten slagit ner någonstans. Men att den skulle slå ner här, 100 meter från mitt hem. Inte hade jag i min vildaste fantasi ens tänkt den tanken.
Den smällen och det ljusfenomenet som uppenbarade sig här i fredags är svårt att ens beskriva, då jag aldrig tidigare varit med om något liknande. Att Moa och Christian precis han sätta sig i bilen innan det small är jag evigt tacksam för.
Åskan har helt klart vunnit min respekt igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar