Trotsåldern. Ja vad är det egentligen? Så fort man pustar och tycker att sitt barn är jobbigt är den naturliga och självklara förklaringen att hon är i trotsåldern. Det konstiga är att alla åldrar verkar tillhöra trotsåldern.
Men finns det saker som är specifika för vad som ska ingå inom trotsets ramar?...när är det en naturlig del av utvecklingen? När är barnet dumt på riktigt, och när är det mina brister som förälder som förorsakar detta kaos av ständiga intriger på hemmaplan?
Trotsåldern...ja ni...kanske är det där hon befinner sig min lilla Moa som stundtals driver mig till vansinne. Som får mitt blod att koka i frustration över att inte bli lyssnad på. När hon för femteelfte gången är dum mot sin lillebror, vägrar klä på sig, välter mjölkförpackningen vid matbordet och tycker att min mat är äckligast i hela världen.
Men så kommer kvällen och lugnet in i mitt liv. Plötsligt så hör jag tassande små fötter som halvt sovande och halvt vaket springer ifrån sin säng för att finna den hon söker, den hon känner trygghet hos. Mig. Sin mamma. Allt är förlåtet och hennes lilla kropp somnar tätt intill ett trött men älskande modershjärta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar