I natt har orden tagit slut. Berörd. En vän på andra sidan havet på skype en sommarkväll. En delad berättelse som mitt i det overkliga är verklighet. Tankar som blir till känslor i min kropp. Unga människor får inte dö. Mammor till små små barn kan inte dö. Ändå så gör de det. Lämnar mitt i livet utan möjlighet att säga hej då. De finns runtomkring oss alla. Öden som kryper innanför skinnet. Som gör oss påminda om den sårbara gåva vi enbart har till låns. Lite skit i hörnen och tvättberg som växer. I slutänden, vad spelar det för roll? Att få säga godnatt, krypa ner nära dem vi älskar. Höra deras tunga andning blandas med ljudet ifrån fläkten i fönstret. Till och med snarkningar som annars stör, blir till ljuv musik i mina öron. Vi är här. Nu. Vi finns och vi är tillsammans. Allt annat går att lösa. Lyckligt lottad. Om framtiden vet vi inget. Så stanna i nuet och lev för de människor som inte fick välja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar