När babybubblan spricker

En vecka. En vecka i verkligheten och en stor del av mig vill fly undan. Världen här utanför bullrar fram som en ångvält och kör över mig med sina krav och måsten. Stundtals rinner tårarna i rädsla över att inte passa in, att inte klara av det som jag måste klara av. Rädslan för att vara en dålig sambo, en dålig mamma. Rädslan över att inte räcka till.

"Mammavärlden"...den som så länge varit min värld, med blöjbyten och sandlådelek. Fika med pratglada mammor i samma situation...den har bytts ut mot en fika värld med måsten och prestige, med tentakrav som måttstock på om jag duger.

I mammavärlden så vet jag när jag är godkänd. När de små nakna fossingarna springer över golvet för att nå fram till min famn. För att få vara nära...nära mig., då känner jag det i hela kroppen- Jag blir godkänd för att jag är jag. Kärleken till mina barn är det enda som egentligen krävs för att nå vägen till framgång. Här ute härskar andra furstar. Babybubblan har spruckit.