Sista dagen på min mammaledighet. Kanske sista gången någonsin som min primära uppgift är att vara bara mamma. På måndag räknas jag som student igen. Tredje terminen på socionomutbildningen. Känns konstigt. Har inte riktigt bestämt mig för om det är med sorg eller glädje som jag tar ett nytt steg i livet.
Barnen är på dagis, så det är så tyst här. Med handen på hjärtat en väldigt skön tystnad. Men kanske är det just för att jag vet att ljudet av deras små barnfötter snart åter kommer att klinga i mina öron.
Melvins inskolning har gått bra. Men visst kändes det i början att lämna honom, och på ett sätt kommer det nog alltid att kännas lite i hjärttrakten. Men jag antar att det ska göra det. Det är väll det som kallas kärlek.
Bilden på Melvin är tagen i april.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar