
Min fråga är. När blev det fult att vara kvinnlig?
Något som jag märker hela tiden här hemma är saker som jag och Christian kanske inte gör eller hanterar på samma sätt. Om det sedan är ett Karin/ Christian syndrom eller om det är manligt/kvinnligt kan jag omöjligt ha annat än spekulativa åsikter om, även om det nog mer lutar åt det sistnämda.
Telefonen ringer. Efter en stund vaknar de sovande barnen till med efterföljande skrik. Christian tackar gudarna för att telefonen är bärbar och stänger in sig i lämplig skrubb, toalett eller varför inte byta våning för att kunna höra vad personen i andra sidan luren säger medan barnens skrik ekar på avstånd.
Jag ser ut som ett irriterat frågetecken och funderar över vad han pysslar med. Jag tackar visserligen också gudarna eller kanske snarare Elgiganten för vår bärbara telefon, men av en helt annan anledning. Jag kan gå till barnet vart de än befinner sig i vårt hus, ge dem tröstande kramar för att de ska sluta gråta och för att jag ska kunna fortsätta mitt samtal med den yttre världen.
Visst. Inga människor är identiska med oss själva och man måste nog ta att inte alla andra alltid gör de val som man själv skulle ha gjort. Men med handen på hjärtat...visst sjutton skulle världen bli fan så mycket bättre om alla gjorde, tänkte och tyckte precis som jag! ;-)
Jag tror inte att det är fult att vara kvinnlig. Inom förskolan vill vi mest att barnen ska bli en individ och att de ska bli starka i sig själv. Många kvinnor/tjejer/damer/tanter har dålig självkänsla. Jag tror att det är den vi behöver bygga upp. Att man som tjej vågar ställa sig upp och protestera när något är fel!
SvaraRaderaKommer ni till Avesta något i Jul, isf kanske vi kan hinna ta en fika eller något.
kram
Hej! Tyvärr så komemr vi ej till Avesta i jul. Vi var där på höstlovet v 44 så det dröjer nog ett tag. Många kramar karin
SvaraRaderaVad tråkigt, får ta fikan en annan gång. Hoppas det är ok att jag länkade till din blogg via min! Kram kram
SvaraRadera