När en gammal man lämnar sitt liv står jag med mina nakna fötter i gräset en valborgsmässoafton och blickar upp mot himlen. Konstigt nog kommer det inga tårar. Jag känner egentligen bara lättnad. Det som hände, hände. Men inom mig känns det ändå ok. Jag tror att du var färdig nu. Att du längtade efter den tid som var för länge sedan. En tid när fiskarna lekte intill dina hemmagjorda fiskedrag, en tid när dina fötter trampade upp stigar i blåbärs- och lingonrisens snår, en tid när en varm famn väntade på dig om kvällen, och som omsorgsfullt lagande frukost till dig när morgonen knappt hunnit gry.
Det här är mitt farväl till Dig. Jag unnar dig en annan tid.
Älskade Morfar...nu har du din frihet igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar