I våreldens sken

I skenat av Valborgsmässoelden blir det gamla så nära och så tydligt. Det var här vår resa tillsammans började, det var här i brasans sken med vitsipporna runt fötterna som vi gick hand i hand och längtade och drömde om att skapa ett nytt litet liv. Där vid brasans sken insåg jag att livet springer iväg. Att det som en gång var drömmar nu är en verklighet och att det som är det förflutnas tid aldrig mer kan bli nu. Det skrämmer mig och jag vill stoppa tiden. Leva i nuet och att nuet ska få vara i evighet...för framtiden den vet vi ingenting om...