tisdag 13 april 2010

När sorg blir till vackra minnen

Vårens vindar dansar med mitt hår. Fyller min bleka och lite halvfeta vinterkropp med nytt liv. Vitsipporna blommmar nu i skogen och på sidan av skogens liv, lever jag och försöker att blomstra.

Att minnas med kärlek och glädje. Snart är det tio år sedan min bästa vän dog i cancer. 10 år- kan inte fatta att tiden gått så fort. Jag gråter inte längre över att hon inte finns hos mig för på något vis så gör hon det ändå, fast på ett annat sätt.


När jag stod där vid hennes säng på sjukhuset och viste om att det skulle bli sista gången jag någonsin fick se henne andas. Att lämna det rummet och att lämna hennes liv till minnena gjorde så ont. Tårarna sprutade och känslan av orättvisa går inte att beskriva.

Att tvingas att lämna någon man älskar är inte enkelt, men ibland ger inte livet än något alternativ. Man tvingas in i en verklighet som man på något vis är tvungen att lära sig att härbergera.

Livet är resa som när som helst kan ta slut. Var rädd om det...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar