Då sitter jag här igen. Framför datorn fast klockan är på tok för mycket. Tiden då jag gick och lade mig vid 22 känns som en avlägsen epok. När barnen väl har somnat blir tiden så dyrbar. Jag njuter av varje minut av lugn och av att få vara ifred. Datorn är kanske lite av en tillflyktsort där jag bara kan få vara.
Att vara småbarnsförälder är fantastisk på de allra flesta sett. Men tystad och lugn är ett välkommet inslag i vardagen. Tiden för detta blir på natten. Därför har jag så svårt för att gå och lägga mig, även fast jag vet att jag borde.
Mitt första inlägg och ett tappert försök att förstå hur sidan fungerar. Ha tålamod. Så småningom så blir det nog bra!
Välkommen in i bloggvärlden :) Hälsa Christian!
SvaraRadera