Förbanade PMS

Melvin är fem månader och jag antar att hormonerna åter igen börjar leva sitt eget liv inuti min kropp. Mensen har inte kommit tillbaka än men jag antar att den är i antågande. Mår inte bra idag. Jävla PMS symptom Önskar att jag kunde få vara gravid resten av livet då jag skulle slippa sådana här besvär då. Lika väl som jag vet att dessa symptom kommer så vet jag också att de går över. Bara så ledsen över att behöva vara som en berg- och dalhbana i humöret. Tålamodet med barnen är som bortblåst och jag vill bara lägga mig under en filt och sova tills det går över.


Åker till dalarna i morgon. Ska bli skönt med lite omväxling.

Lyckan gör mig sårbar

Lyckan. Den finns här. Är en av mina närmsta vänner nu för tiden. Den gör mig så sårbar.Den gör mig glad, men också rädd. Livrädd. Ingen få ta denna lycka ifrån mig. Kan inte bara någon av alla jobbiga telefonförsäljare erbjuda mig en försäkran om att min familj alltid kommer att få vara intakt. Att inga sjukdomar kommer att drabba oss- Att jag och Christian får leva tills vi blir gamla, och att vi får se våra barnbarn leka i trädgården!?

Moa och Melvin...mina älskade vackra barn. Vill aldrig någonsin behöva lämna er! Vill vara hos er...alltid!

En prinsessas förväntansfulla leénde

Lilla lilla Moa...vad stor hon har blivit. Idag har hon varit med sin mamma och sin pappa på sitt första biobesök. En liten tjejs förväntansfulla ögon inför vad som ska komma. Lilla spöket laban. Jättemysig flm på 44 minuter. Var precis vad hon klarade av. Fick muta henne med ännu en kexchoklad de sista minuterna. Glad att filmen inte var längre. *ler*

Ringde till SF igår och frågade om jag kunde ta med Melvin på filmen. De svarade att jag visst fick göra det men att jag skulle vara tvungen att lösa en biljett till honom! 55 kr för en biobiljett till en 5 månaders bäbis! Hur löjligt är inte det!?!?!?!?Melvin fick vara hemma hos en kompis till mig. Tack Susanne för varnvakten!

Nu ska jag iväg till krogen och vakta lite. Skönt att komma ut lite och roligt när lönen kommer.

Sov gott mina vänner.

Sann kärlek finns- hoppas att alla en dag finner den!

Sitter här och ler framför datorn. Tänker på hur bra mitt liv har blivit. Hur lyckligt lottad jag i själva verket är. Fått två friska barn som jag älskar och älskas av. En underbar Christian som är allt jag någonsin drömt om. Han älskar mig för den jag är. Höjer mig till skyarna. Vi är lika på många vis, olika när det gäller andra. En sak är säker och det är att jag håller en diamant i mina händer som jag aldrig någonsin vill behöva släppa taget om. Vi är gjorda för varandra, och den 19 september 2009 kommer vi att föreviga våra löften om trofast kärlek, och tålamod med varandra.

Sann kärlek finns- hoppas att ni alla en dag finner den!

Underbara dagis- Får man säga så?

Tänkt vad tiden går fort. Min lilla bebis är snart ingen bebis längre och det ger mig lite ångest faktiskt. Jag hinner liksom inte med. Tyckte att det var igår som jag kom hem med det lilla knytet och nu har till och med en liten tand som han kan hugga sin mamma i bröstvårtan med!

Underbara dagis! Vågar man säga så? Ja, kanske när alla politiskt korrekta föräldrar inte lyssnar. De som annser sig vara lite finare och bättre än oss andra som är hemska nog att lämna bort våra barn!

Det är ett hett ämne det här med hur vida man ska ha sina barn på dagis eller inte när man är föräldraledig med ett annat barn. Jag är av den uppfattningen att man ska vara oerhört tacksam för den hjälpen men faktiskt kan få ifrån samhället. Att ha barn är underbart men att inbilla sig att det inte är jobbigt eller krävande den ljuger för sig själv. Jag resonerar som så, att jag är en betydligt bättre mamma om jag är ut vilad och får avlastning några timmar om dagen än om jag och Moa skulle tillbringa all vår tid tillsammans. Dessutom så är ju lille Melvin också en liten person som också behöver få uppmärksamhet, och jag är glad att kunna ge honom det.

Att det skulle vara synd om barn som går på dagis känns som ett löjligt resonemang. Så pedagogiska och duktiga som personalen är på vårt dagis, har jag inget tid i världen till att vara. Hon lär sig massor av saker. De har matematik i skogen. Går på utflykter, pysslar och skojjar med andra barn. Vilken småbarns förälder som är hemma med fler barn gör det i samma utsträckning? Dessutom så ger dig mig tid att tvätta och städa, gå på apoteket, handla mat osv...skulle Moa må bättre av släpas runt på sånt, än att vara på dagis? Jag har svårt att se det!Moa är fortfarande på dagis så jag njuter i fullo av det.

Jag är nöjd och glad med att få ha Moa på dagis 20 timmar i veckan och Moa lyser ofta som en sol när jag lämnar henne där. Det gör oss alla gott. Inte minst henne! Så oavsett vad du annser om det. Behåll det för dig själv!

Frustrerad

Känner att jag nog skulle behöva öva lite på mitt tålamod. Vill kunna saker från början, och gärna innan jag ens har försökt. Möter jag på motstånd blir jag frustrerad. Tittar på andras Bloggar och hänförs över alla snygga detaljer som folk fått till. Försöker jag med- men förstår inte hur jag ska gå till väga. Får be någon om hjälp tror jag. Någon som vill guida mig på bloggens okända stigar!?

Jag- en blivande bloggare

Då sitter jag här igen. Framför datorn fast klockan är på tok för mycket. Tiden då jag gick och lade mig vid 22 känns som en avlägsen epok. När barnen väl har somnat blir tiden så dyrbar. Jag njuter av varje minut av lugn och av att få vara ifred. Datorn är kanske lite av en tillflyktsort där jag bara kan få vara.

Att vara småbarnsförälder är fantastisk på de allra flesta sett. Men tystad och lugn är ett välkommet inslag i vardagen. Tiden för detta blir på natten. Därför har jag så svårt för att gå och lägga mig, även fast jag vet att jag borde.

Mitt första inlägg och ett tappert försök att förstå hur sidan fungerar. Ha tålamod. Så småningom så blir det nog bra!