Åter kväll. Snart natt. Ordningen återställd. I sängen bredvid andas älskad make tungt. Nu är det min stund. Min stund på jorden. Min stund i natten. Tid för en mamma att andas.
Varit en trevlig kväll. Att möta vännerna från arbetet. Att få höra till även fast jag just nu pausat mitt arbetsliv kändes skönt. Varit borta en lång tid även fast Milo bara är fem månader. Graviditeten krävde sitt både i orklöshet och tårar vilket gjorde att jag endast arbetade en mycket liten del av min väntan. Kanske varit lite rädd för att falla bort. Deras liv har fortsatt sin stilla gång precis som innan. Mitt liv har berikats med himmelriket, i ett mirakel som är så älskat. Just nu är vår tid. Arbetet har sin. Fortare än jag önskar är livet vardag igen. Men just nu ska jag njuta. Smeka mjukt fjunigt bäbishår mot min kind och bara älska.
Att börja om. Möter många som säger att de inte skulle orka börja om. Blöjbyten, vakna nätter, småbarnstid. Jag ler i lyckorus. Känner mig så lugn. Lugn, stark och lycklig. Att få möjligheten att möta blicken på ännu ett litet liv är så fantastiskt. Jag börjar om. Med glädje börjar jag om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar