torsdag 8 september 2016

Lovsångsbrus berör mitt inre

Lovsånger på svenska ur högtalarna på datorn ljuder. Jag tycker om dem. Tycker om känslan jag får i kroppen. Mina tankar tänks i takt med musiken. Om jag tror på det de sjunger? Jag vet inte. Kanske spelar det ingen roll. De har ändå en mening. Skapar lugn inuti mig. Ibland tårar som faller.

Att se på människor som älskar Gud kan vara befriande. Rynkar min panna och försöker förstå hur dessa människor som är så kloka på alla sätt och vis bara kan ta emot tron som en sanning. Kanske vet de något som jag inte gör. Ser med andra ögon än mina.

Kyrkan var en stor vacker härligt varm familj när jag var tonåring. På många sätt mitt allt. Det är sanning som är säker. Som är lätt att formulera. Jag tror på alla Er som i kyrkans namn var min livlina. Ni var fantastiska och så nära i hjärtat finns ni kvar. Kanske var det en Gud som sände er. Kanske inte. Hur som helst gjorde ni skillnad. Jag älskar Er för det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar