torsdag 14 juli 2016

Obekväm- om vägen framåt

Fredag. Christians sista dag sedan semester. En dag kvar.  Längtar. Barnen har längtat. Sommaren är lång i år när dagarna ska fyllas av liv och aktivitet. Barn som är vana med fritids blir lätt rastlösa och jag gör mitt bästa för att ge dem både lugn och stimulering.

Nyårslöften. Har nog aldrig varit min grej. Börjat om varje måndag har jag gjort många många gånger. Vet inte vad som är annorlunda den här gången. Att bära ett barn. Att verkligen skapa är fantastiskt. Kroppen blir ett tempel som jag vårdat ömt. Ingen viktuppgång eller skavanker har för stunden spelat någon roll. Det är så det ska vara. Skapandet måste få ta sin tid. Nu kvarstår återskapandet av jaget. Att hitta mig själv i det som är. Att försonas med min nya kropp och återfå muskelstyrka och en kropp som jag är bekväm i. Jag är inte där nu. Ska försöka nu. Ta fram den inre styrkan och hitta lekfullhet till mer rörelse. Vill bli bekväm igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar