Efter bästa förmåga

Så övertygad om att det var fredag i morse. Mina barn gjorde mig snart påmind om att jag får vänta ännu en dag. Nu är dagen snart till enda och fredagen snart här. Men så långsamt tiden gått idag. Att vänta, hur jobbigt det kan vara även för en vuxen människas tankar och sinnen. Oändlighet med minuter som står stilla. Ser på min älskade fina son och undrar hur långa hans minuter är. Dagar så intensiva, en lite sliten mamma slår sig nu ner här framför datorn och ser fram emot sin mans ledighet. Att vara förälder är inte alltid så lätt. Men jag tror att de allra flesta liksom vi gör vårt bästa efter förmåga att skapa förutsättning för våra barns framtid. Jag är tacksam över att vi är två. Hur ensamstående överlever är och förblir för mig en gåta. Som en stam utan grenar som stöttar upp.  Med rötter som står stadigt. Vinden blåser i vårt lövverk. Vi svajar i vinden, men vi står fortfarande kvar.