Utan dina andetag

Går det att leva när hjärtat plötsligt stannar när sorgen blir ett nu, när overklighet är verklighet och du aldrig mer blir du?

Går det att finna ro om kvällen när tankarna tar över dagens alla måsten? När fågelsången tystnat och kvar i natten är fordonsljuden?

Går det att hitta till skrattet bortom tårarna när dimman ligger tung? När orättvisan hägrar över att du togs tillbaka alldeles för ung?

En timme i taget blev dagar blev till år. Himlen finns kvar och vänskapen består. Så långt ifrån varandra, men närheten finns kvar. Ingen död i världen kan radera det vi har. När livet stannar fast klockan tickar på går det att andas då?

Går det att återfå längtan efter liv när för evigt nu är för evig tid?  Din livstavla är färdig, en målning varm av frid du finns hos mig för alltid du har nu fått evigt liv. 

Älskade Carina...utan dina andetag så andas jag.