Och så kom livet i mellan

Ibland är livet så intensivt. Det är svårt att hinna med allt som måste göras. Därför blir det som borde göras och det jag vill göra något som får vänta. Kloka människor säger att allting har sin tid. Kanske är det så, eller är det bara något vi säger för att försöka trösta eller förstå det som vi inte vill förstå?

Ibland tystnar bloggen. Inte för att lusten att skriva försvinner, utanför att en del saker i livet inte ska delas på en blogg. När mina ord tystnar...kanske är det då som ni ska ge mig en extra kram eller sända några varma ord. För det är då, jag förmodligen kommer att behöva dem som mest.

På ett sätt var det lättare att skriva om livet när barnen var små. Nu är de individer med integritet som är helig. Mycket i livet handlar om dem. Orden får då formuleras på andra ställen.

Att vara hemma med barnen är fantastiskt och hade jag inte ett inneboende förstånd kanske jag skulle följa Melvins råd om att skaffa ett barn om året. För det är här livets värde bor. Jag har en karriär. En plats som slår alla arbeten i världen. Att vara mamma.

Våren kommer nu. Knackar på dörren. Spanar in mot skogen på morgonpromenaden efter de snövita blommorna som varje år sprider kärlek inuti mig. Förr om åren spred de sorg. Saknad. Nu för tiden längtar jag efter dem. De visar sommaren vägen till liv.