Intalar mig själv att det är sällan som vägar faktiskt tar slut, även om det kanske känns så. Jag står nu här med ett avslut. Har lämnat en arbetsplats som det senaste året berikat mig både som människa, kvinna, vän, arbetskamrat och kurator. Det har varit en intressant resa och just nu ikväll känns det overkligt att den resan nått sin slutstation. Men vägar tar inte slut...de slingrar sig fram i oändlighet långt bortom vårt synfält. Mörkret ligger nu tät över vägen och lyset är släkt i väntan på solen som i morgon åter ska ge sken på min färd...resan fortsätter, nya vägar, nya medresenärer...nya vägar att utforska...men i natt är mitt hjärta sorgset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar