Ibland är det så lätt att bli sittande framför datorn. Tid och rum försvinner. Klockan tickar på. Samvetet och förståndet säger till mig att det är dags att sova för länge sedan, men lugnet som just nu sprider sig i nattmörkret får mig att stanna ytterligare en stund. När familjen somnat finns det plötsligt tid för mig att vara jag. Att få skriva, andas, känna. Vara i det som är precis just nu för stunden. Dagarna är så intensiva. Världen pockar på min uppmärksamhet. Livet fylls av just liv. Men nu, precis just nu står min värld stilla och där i lugnet andas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar