Ni finns i mina tankar

Ett ljus har slocknat.

En ny stjärna på natthimlen har tänts. 

Vi måste bekämpa cancern tillsammans.

 För den tar liv som älskade att leva.

Att leva nu

Fredagar lägger ett lugn i min kropp. Ett avslut blir en början, en början på en helg då tid ska finnas att leva. Att verkligen leva. Göra det där som man längtar efter. Tid att göra allt det där som man annars inte hinner med. Hur finner man en balans i sin tillvaro? Hur får man vardagen att bli en del av det verkliga livet? För visst är det väl så att det är vardagarna som egentligen är våra liv, helgerna ett andningshål, sommarsemestern en bonus, en guldkant? Ändå så är det där min längtan bor. Då ska jag göra allt det där som gör livet. Som skapar leenden, lugn i själen. Tid att umgås, att måla hus, bygga trädkojor

med barnen och simma i solnedgången på en strand där vårt lediga jag verkligen blommar upp. Hösten har kommit och kanske snart blir till en vinter som vi redan längtar ifrån. Planerar sommarens grillfester och semesterresor innan snöns första flinga hunnit falla.

Att vara här och nu. Att leva just idag. Jag tror att det skulle göra oss människor lyckligare. Mer tillfreds. Låter så enkelt. Så självklart. Men det är svårt. Av någon anledningen  är det så jävla svårt.